När jag var ungefär 10 år blev jag störtförälskad i Linde von Rosens tilltag, att rida genom hela Europa.

Jag drömde om att göra likadant, och planerade med kartor och blyertspenna hur jag skulle göra om hennes bedrift, så fort jag ”blev stor”.

Det har inte blivit mycket med det, alls.

En liten Kebnekaisetur i höstas, och så en kortare tur i Nya Zeelands Sagan om ringen-landskap är i stort sett den enda kontakt jag har haft med hästar sedan tonåren.

Vill gärna ändra på det, och undersöker i skrivande stund möjligheterna för att kunna rida utomhus, alltså inte trampa fyrkantsspår i ridhus, på regelbunden basis.

Är inte intresserad av att ha egen häst, vill inte ens vara fodervärd eller liknande, bara komma ut och rasa av mig lite i skog och mark någon gång i veckan.

Tror att det kan göra underverk för en människas fria tänkande.

Jag som elvaåring på lånad ponny.

Böckerna om Linde von Rosen som jag läser just nu. Söker den här med ljus och lykta utan framgång, men sätter mitt hopp till bibliotekets kölista.