Såg den här bilden i mitt Instagramflöde och kunde inte lajka fort nog.

Som före detta flygvärdinna med erfarenhet från fyra flygplanstyper vet jag att man alltid ska se till att man själv kan andas innan man hjälper andra, och att man aldrig ska vara så snäll att man blir dum.

Jag och en kompis har ett långsiktigt gemensamt projekt (allt blir lättare om man har en kompis, det är också något jag lärde mig under tiden som flygvärdinna) gällande att bättre stå upp för oss själva, inte låta oss trampas ned av gapigare, jobbigare, mer aggressiva människor, och som en del av det försöker jag vara observant på när någon ytligt bekant förväntar sig eller till och med försöker kräva orimligt mycket information av mig, om mig och mitt.

Påflugna frågor, påståenden om mig eller insinuationer rörande mina och min familjs privata angelägenheter som tidigare har gjort mig ställd, skakat om mig och till och med generat mig (å den andras vägnar liksom, som inte har vett att hålla käften om sin sjukliga nyfikenhet eller benägenhet att dra förhastade slutsatser) stämmer jag numera i bäcken med ett tydligt ”det har du VERKLIGEN inte med att göra”, eller, genom att göra något som jag har funnit enormt effektivt: upprepa frågan i ett oförstående tonfall och själv börja ställa frågor. (Jodå, SPELA dum får man!)

Man måste spara lite av sig själv, inte låta någon roffa åt sig, gräva sig in och ta för sig av ens privata sfär.

Energi är dyrbart, det är därför kärnkraft är en bra business, och därför man ska hushålla med den energi man själv alstrar, inte ge till någon som inte ger lika mycket tillbaka.

Du och jag, Ingmar Bergman, du och jag… (Ur den här boken.)