Tänkte berätta lite mer om mitt och min mans bröllop, inte minst för att det finns en stor intresseklubb som antecknar allt om andras bröllop för att bygga vidare på sina egna planer, och vill ha ”inspo” som millenials kallar inspiration.

Vi gifte oss på Arlanda flygplats, en plats som är tätt kopplad till våra respektive yrkesliv, och också den plats där vi ”fann varandra” för snart fem år sedan.

Det skedde lite i hemlighet, med bara de allra närmaste invigda i våra exakta planer, även om vi så här i efterhand naturligtvis gärna basunerar ut det både från flygledartornet (där själva ceremonin hölls) och över vilka tak i hela världen som helst.

Ursprungligen hade vi tänkt oss ett lite mer traditionellt bröllop, i kyrka med många gäster och middag efter, men av flera anledningar övergav vi de planerna, och när möjligheten att gifta sig på platsen som varit och alltid kommer att vara så speciell slash viktig för oss uppenbarade sig blev vi båda överförtjusta.

Två nära vänner bjöds in som vittnen, och flygplatsprästen (en kvinna som gjorde ceremonin så FANTASTISK med sina ord som passade just oss så bra) bokade in oss i sin kalender några veckor i förväg.

Jag valde en klänning som var blå precis som min mans och våra två vittnens klädsel, för att liksom passa himmel- och luftfartstemat (och för att blå är min favoritfärg), och sedan var ”allting klart”.

Det var väldigt skönt att inte behöva tänka på vilka gäster som äter veganmat eller laktosfritt, vika servetter eller engagera en dj, utan bara säga ja till varandra i lugn och ro.

Det är ju det ett bröllop egentligen handlar om, två som säger ja till varandra, väljer varandra för alltid.

Jag är mycket lycklig i mitt nya liv som fru, och hade ett speciellt ögonblick för några dagar sedan när jag för första gången sa ”me and my husband”.

Hade den enorma turen att kunna anlita Anneli Larsson som officiell bröllopsfotograf (så att alla andra närvarande kunde vara mobilfria, och fokus i förevigandet hamnade på vår glädje i stället för på min hals och haka) och tänkte kliva ur min comfortzone lite genom att bjuda er på några av bilderna om några dagar, trots att ni bara är främlingar som läser min blogg och syns tydligt i WordPresstatistiken, förhåller er blygt hemliga i övrigt.

Jag kan varmt rekommendera ett flygplatsbröllop för alla som inte är så prinsessigt bimbosjälvupptagna i drömmen om ”sin stora dag” (en del kvinnor är ju det, och obsessar i flera år över hur de ska gå ned i vikt och vara en helt annan version av sig själva, bygga något slags tillgjort luftslott av perfektion under några timmar i en hyrd lokal som om det inte alls var fråga om att fira äkta kärlek, utan något slags ansträngt spel för i bästa fall intresserade gallerier) och uppskattade särskilt hur avslappnat och bekvämt men ändå högtidligt och vackert allt var.

Personalen på Arlanda VIP-service (där jobbar utomordentligt välorganiserade och effektiva, vänliga och tillmötesgående människor) hanterade all ”logistik” kring oss och vårt sällskap, checkade till och med in bagaget till vår flight som vi skulle med efter vigseln, och curlade oss rent allmänt, bland annat med skjuts till flygplanet i den svarta BMW som brukar vara förbehållen betydligt mer important passagerare.

Jag och min man kunde alltså koppla av helt och bara vara allmänt kära och lyckliga, säga ja på rätt ställe (fast jag sa det två gånger, avbröt prästen redan innan hon hade hunnit genom ”tills döden skiljer er åt” med mitt första JA) och njuta av den där dagen som vi kommer att minnas under resten av våra liv.

Och jag häshtäggar ju aldrig, håller mig med principer, men vill ändå skriva DRÖMBRÖLLOP och FEELING BLESSED.

Standardsvar på den artiga frågan ”but where are you registered?”

(Själva äktenskapet är registrerat både hos Skatteverket och i kyrkoböckerna, eftersom frun i sammanhanget ju är den gudliga sorten, och praktiseras främst i Sverige och Hong Kong för tillfället, förväntas kunna fortsätta resa över hela jorden lika smidigt som förlovningen, samboskapet och hela boyfriend-girlfriend-grejen gjorde. Om någon undrar över det, också…)