Jag är på väg till Hong Kong.
Jag vet att man inte ska berätta sådant, av integritetsskäl. Det är i alla fall vad jag brukar säga till mig själv, att vissa saker, som detaljer kring resor, bör undanhållas bloggen av integritetsskäl.
But then again.
Jag är en skrivande människa på väg till Hong Kong.
Min älskade man väntar där, i vårt gemensamma hem i Hong Kong, och i vårt gemensamma hem i Solna har vi installerat en husvakt som bakar bullar och deltar i kvarterets medborgargarde, förlåt jag menar bostadsrättsföreningens grannsamverkan, vattnar blommorna med en fingerspitzgefühle jag saknar.
Jag är ledig från ett av mina jobb i lite mer än en vecka, och skrivandet och en del annan business tar jag bara med mig, bär på samma obesvärade sätt som jag bär min ryggsäck packad med mobilladdare, några böcker, dagboken och tre T-shirts, lite smink och underkläder.
Endast handbagage.
Jag är en fri kvinna i en ny tid, världsmedborgare med två och ett halvt språk, och jag tycker om att leva så här, med mer än en fast punkt. Arbetet, fritiden, kärleken, konsten…
Jag hejar på några bekanta ansikten i Köpenhamns lufthamn, som den kallas. Kramar och skratt. ”Har din man flyttat ifrån dig, EvaEmma?”
Jag känner mig mycket gammal men också ganska ung, och i loungen innan boarding skriver jag ”Writing at it’s best is a lonely life” under dagens datum i min pappersdagbok.
Jag antecknar att jag sa no till erbjudandet från USA, just a plain no. ”For now.”
Stryker sedan under ”no” som om jag sa det med mer eftertryck än vad jag gjorde. Omsluter ”for now” i en mjuk, nästan skissad parentes.
Sådan är verkligheten, den tål att redigeras i eftertanken som uppstår mellan en högst privat dagboks pärmar dekorerade med Astrid Lindgrenmotiv.
Jag äter danskt bröd och ett äpple, checkar mascaran innan jag går ombord. Den rinner ofta nu för tiden due to pollensäsong.
Jag har elva timmars flygning framför mig, och det är en lyx att vara hemma överallt.

(Förresten finns det bättre sätt att värna sin integritet än att hämma sin kreativitet i bloggen. Man kan rensa bort spekulerande lurkers ur sin Facebookföljarskara, sluta svara på ohyfsat påträngande frågor och hålla sina telefonsamtal in public föredömligt korta.)