Man kan komma undan med att handla på Gudrun Sjödén EN gång.

Särskilt om man bara köpte en sjal som man hade förälskat sig i på avstånd.

Men om man sedan går dit en andra gång, köper ett par byxor i ekologisk bomull och provar några klänningar, då är man onekligen en riktig kulturkärring, av näst värsta sorten. (Den allra värsta sorten är inte bara beskäftigt och komfortabelt klädd, utan också en besserwisser som pratar väldigt högt, avbryter andra människor och citerar smala dramatikers minst kända verk.)

Till mitt försvar sneglade jag inte på någonting i lila färgskala, och vidrörde ingenting med volanger.

Överväger dock att låta den här klänningen flytta in i min garderob vid tillfälle. Kanske.

Den skulle ju funka när jag går omkring och vevar med armarna och vrålar ”Det är som Brecht sa…”