Stod upp i arla morgonstund idag, inledde dagen med lite Kim Larsen och en första frukost (en banan, två vitamintabletter och isvatten) medan jag applicerade mascara klockan kvart över fyra på morgonen.

Jag gjorde den andra av tre AHA-syrabehandlingar i en kur jag har påbörjat på salong igår, och närstuderar min hy i spegeln så fort jag får tillfälle.
Har läst att syran ska släta ut, rengöra och återfukta på djupet, ”peela” bort döda hudceller så att gamla acneärr försvinner och man får lyster, men jag har fortfarande pormaskar på näsan och tröttstreck under ögonen.
Dessutom verkar det där fula ärret mitt elaka födelsemärke lämnade efter sig på vänstra sidan av överläppen för några år sedan, när en läkare skar bort det med laser, aldrig försvinna.

Men det är okej.

En världslig sak, är ytan, även om jag föredrar att kontrollera mitt uttryck genom medvetna beslut rörande min klädsel och min yttre framtoning i övrigt, och under ytan känner jag mig spänstigare än någonsin.

Tycker ändå att det är viktigt att ägna lite tid (och pengar) åt sitt utseende, så att man åldras med värdighet.
Det är ju så sorgligt att se kvinnor, bara tio eller femton år äldre än mig, med den där läderartade, tjocka huden i långa bulldoggveck längs kinderna, hela ansiktet söndersolat och förbittrat, hängigt, hela kroppen för alltid märkt av ett ohälsosamt leverne med mycket vin, strandliv och okunnig gymträning, och jag vill aldrig bli en sådan där desperat medelålders kvinna med sina sladdriga överarmar och kontursvaga höfter exponerade i ärmlösa tröjor och för trånga jeans. Det finns så mycket tragik hos alla som inte kan klä sig för sin ålder, acceptera sin livsstils konsekvenser.

”Det er med at holde stilen, ligemeget hvad der sker.”