Kortade ned min dagliga fotvandring igår och höjde tempot, gjorde 5 km i närområdets park och asfaltsmiljö.
Låtsades att det var 1998 och jag låg i spurt med Carolina Klüft på Fredriksskans idrottsplats (kunde nästan höra någon besserwisser ropa ”stabilitet i bålen Andersson!” från läktaren i mitt huvud, och försökte förtränga minnet av hur ovan nämnda kvinna mer eller mindre hann varva mig på 800 meter), snittade strax över sex minuter per kilometer.
Häshtägg svett och häshtägg komplex, men jag håller i alla fall hjärtinfarkter och sådant på avstånd och hade ganska roligt inne i huvudet.

Det får duga.

Ikväll blir det middag med min älskade man som är nylandad från Hong Kong, och det är alldeles ljuvligt att vara hemma i Frösunda tillsammans några dagar.

(Inläggets rubrik har jag snott av Lundell. Har Tranorna kommer på repeat i lurarna sedan några veckor tillbaka, och den lämpar sig särskilt väl att springa eller bara skynda sig till. ”Var har du ont? Armbågen? Är det ryggen eller knäet? Är själen okej, eller hatar du världen?”)