Välj en sida

Jag brukar alltid hamna i en negativ spiral av skuldkänslor när jag är lite ledsen för någonting.
Tänker att vad fan, jag som är frisk och stark, lyckligt gift, har ett stimulerande och utvecklande arbetsliv, en rimligt trevlig familj som bara retar gallfeber på mig ibland, en hel hög underbara vänner att snacka med, jag borde väl kunna fokusera på allt som är positivt.

Och jag har bannat mig själv på det sättet under en tid nu.

Tröstats av min älskade man (som alltid är den som förstår mig bäst), men ändå dragits med tyngden av det dåliga samvetet, upplevt sorg av tautologisk karaktär.

Men sedan påmindes jag för ett par dagar sedan av Facebook om ett inlägg som jag skrev för flera år sedan, och jag tycker att jag har så rätt.

Det är inte ”gnäll” när man reagerar på något som inte är bra genom att tänka på det mycket och prata om det ofta. Tvärtom är det något sunt, konstruktivt och mycket viktigt.