Min framlidne morbror som var konstnär sa till mig att man måste låta det se ut som fan medan man jobbar, för man vet ju att det blir bra till sist, när det är klart.

Och även om han refererade till oredan på de platser han rent fysiskt arbetade med sina konstverk på brukar jag tillämpa visdomsorden på den mer abstrakta röra jag lever i, själsligt, mentalt, när jag är i slutfasen av arbetet med en text.

Snart är jag klar.
Snart.
Kanske på julafton, lagom till Karl Bertil Jonsson.

Då, jävlar i mig, infinner sig julefriden som långsamt har smugit sig på mig de senaste veckorna, fullständigt.