Välj en sida

Inleder ofta dagen med att jogga runt Råstasjön, trots de påtalade riskerna. (Och då tänker jag inte på de eventuella ogärningsmän som rör sig i området, utan på alla ruggiga fåglar som jagar i flock som de stora ohygieniska fegisar de är. Så fort man saktar in lite, för att andas med händerna på knäna, känna efter om man behöver spy eller bara byta låt i sin Spotifylista har man ett stort antal geggiga näbbar i knävecken. Livsfarligt. Men det underlättar om man vill hålla tempot. Och kan tjäna som påminnelse i egenskap av metafor. Kacklande djur som jagar i flock bakom någons rygg, helt utan värdighet rantar efter ett oskyldigt byte som inte vill ha med dem att göra, är det viktigt att alltid orka springa ifrån. Man ska inte förlora sig i något resonemang om varför de gör som de gör, vad deras drivkrafter är, vad de saknar och vad som felas, bara lämna dem bakom sig.)