Jag har läst Josas bok – min berättelse, Marie Nilsson Linds bok om systern Josefin och hennes tragiska bortgång nu.
Det var svårt, för den var inte särskilt bra.
Jag uppskattade dokumentären om Josefin Nilsson som sändes på SVT K Special förra året, och författaren Marie Nilsson Linds avsnitt av Sommar i P1 i somras, men boken gör mig bara illa berörd.
Där dokumentären var en anklagelse, ett pekfinger riktat mot dem som inte hindrade att en stor konstnär gick under i depression, och sommarpratet en berättelse om sorg och saknad, är boken ett enda frosseri i smaklöshet.
Alla dessa detaljer om uppväxten i en dysfunktionell familj, den psykiska ohälsan, möjligen ärftligt betingad. Redogörelsen för hur Ainbusk, systrarnas sånggrupp, gjorde fler fiaskon än succéer, hur den omskrivna huvudpersonen missbrukade, var allmänt instabil, hade destruktiva relationer.
Jag blir ledsen när jag läser, tycker att alltihop är en tafflig historia som gränsar till vad jag tror kallas förtal av avliden.
All författarens självömkan, de pinsamma uppgifterna om hur ekonomin för de bitvis framgångsrika musikerna aldrig har varit stabil, att de ofta var beroende av andra människor för att över huvud taget ha tak över huvudet, inte förmådde leva självständiga liv.
Det är sorgligt.
Och illa berättat.
Namedroppingen flödar över sidorna tillsammans med ständiga upprepningar, tillgjorda försök till poetiska beskrivningar av allt från naturen på Gotland till det mänskliga psyket, och jag anser att boken aldrig borde ha blivit skriven på det här sättet.
En riktig författare borde ha skrivit Josefin Nilssons biografi, inte en musiker med sångtexter som specialitet och en nära relation till den framlidne sångerskan.
Berättelsen om Josefin Nilsson borde ha berättats med respekt, för både huvudpersonen och de närstående.
Jag tyckte inte om den här boken, och rekommenderar ingen att läsa den, vill helst inte prata om den.
Skulle helst se den försvinna, glömmas bort fullständigt, inte tillåtas att solka ned allmänhetens minne av en begåvad artist och hennes livsverk i form av uppskattad musik och tidstypiska filmer.
Om du hade tänkt läsa den, gör det inte.