Jag har börjat följa teveprogrammet FC Nörd med stort intresse.

Det handlar om ett gäng killar som är långt utanför normen vad gäller socialt beteende, fritidsintressen, utseende och kroppskontroll, och de optimistiska bröderna Ravelli har bestämt sig för att göra ett fotbollslag av dem.

Man får lära känna deltagarna i en serie hemma-hos-inslag i vilka de själva får berätta varför de är det som kallas ”nördar”, och ofta står det klart att de har ett livslångt utanförskap i ryggsäcken som de har valt att hantera genom att bli utåtagerande eller eremitiska till sin läggning för att ytterligare befästa den sanning om hur udda de är som de fick lära sig redan som barn.

Det är fantastiskt roligt att skratta åt killen som är besatt av My Little Pony, och jag låg på golvet i kramp och gringarvade när det stod klart att flera i laget hade stora problem med att göra en kullerbytta, men det är också direkt sorgligt att se hur flera av dem inte bara står utanför ett normalt socialt liv utan också utanför samhället.

De saknar av allt att döma jobb och utbildning, liksom några som helst ambitioner utanför tevespelsvärlden, och det är tydligt att deras uppväxt inte innehöll ansvarsfulla vuxna förebilder som lärde dem vikten av att passa in (det innebär inte att man måste tycka eller ens vara som ”alla andra” hela tiden, bara att man inte behöver anstränga sig för att vara för jävla konstig hela tiden).

Man är en ansvarslös förälder om man inte lär sina barn att simma, se ut som folk eller ens ta emot en boll, och jag tycker personligen att det som bör prioriteras i ett föräldraskap är att installera en känsla av trygghet och självtillit i sina barn. Det innebär att barn behöver lära sig kroppskontroll genom regelbunden fysisk aktivitet, och uppmuntras att läsa för att stimuleras intellektuellt och utveckla sin fantasi och empati.

De behöver också om inte umgås med så i alla fall träffa andra människor regelbundet för att se hur mer belevade individer hanterar sociala koder och interagerar med varandra.

Det är inte en nörds fel att hen har blivit en nörd av typen som inte bara är lite ocool utan totalt jävla hopplös på alla sätt, för bakom varje nörd står en vårdnadshavare som har fallerat.

Heder åt bröderna Ravelli som tar på sig ansvaret för att välkomna freaksen i FC Nörd in i matchen genom att låta dem dem ta del av något så enkelt och vardagligt som ett fotbollslag, och därmed också visar hela Sverige hur bortkomna killar som inte får uppleva idrott, ett sunt familjeliv eller en inkluderande skolmiljö kan bli, om det vill sig riktigt illa.

Programmet är på det hela taget till stor del att betrakta som det man brukar kalla ett ”scare-straight-program”, och jag betvivlar starkt att någon som har sett eländet någonsin kommer att hysa någon som helst tvekan inför att hosta upp de hutlösa summor pengar som krävs för att innerstadsungar ska få spela fotboll redan från dagisåldern.

Att kunna slå kullerbyttor och ta emot en boll är ovärderligt, liksom att kunna tala med andra människor, fullfölja uppgifter enligt instruktioner och anpassa sig i en grupp.
Det är nämligen ett grundläggande go av den typen som är förutsättningen för ett trivsamt, självständigt vuxenliv.

  
(Mina framtida ungar ska självklart drillas i idrott från spädaste bebisåldern! Helst i handboll och innebandy, men om de har större intresse för någon annan idrott kommer jag att stötta det hundraprocentigt, oavsett om det är isdans eller taekwondo. Det enda jag förhåller mig skeptisk till av egen erfarenhet är hästsport, och i vilket fall som helst är det viktigaste med alltihop att kidsen växer upp på sina respektive arenor till självgående, välanpassade personligheter med raka ryggar och klara röster. Ingen förtjänar ett liv som nörd, i ordets otäckaste bemärkelse.)

Bilden i det här inlägget är lånad från FC Nörds Facebooksida.