När någon (som inte känner mig) frågar ”ska du till bokmässan i år?” svarar jag ”nej, för jag jobbar”, och det betyder inte bara att jag gnetar dubbla skift för att samla ihop Hong Kong-komp på kontot, utan också, främst, att jag är en annan sort än minglare, snackare, showoffs, låtsaskonstnärer med hybris och andra som trivs i stora grupper på tillgjorda event.

Jag har inte ”gjort bokmässan” (den svenska) sedan 2009, och om jag aldrig behöver besöka den igen är det för tidigt.

Alla som har skrivit en bok eller har åsikter om någon annans är så himla speciella. Unika i sina vintagekläder, när de namedroppar samma namn som alla andra och och hämtar alla sina samtalsämnen direkt från Svenska Dagbladets understreckare. Så speciella. Och viktiga. Om inte de träffades och umgicks, svärmade inställsamt och i strikt rangordning för varandra i Göteborg den här helgen skulle inte… Nämen Stockholm skulle inte vara lika fridfullt medan det i övrigt snurrar på precis som vanligt för oss som jobbar.