”Avbryt” it is…

Det händer att jag säger saker som jag ångrar strax senare, men skrivandet spelar i en annan liga.

Non, je ne regrette rien” som Edith Piaf sa.

Jag vill bli klar med en särskild text just nu, avsluta den och släppa taget om den, men det är kvalfyllt, ger mig separationsångest och prestationsångest blandad med lite annan, mer vanlig konstnärsångest.

Kommer ändå att klara det.

Och när jag väl anser den redo för omvärlden kommer jag att vara nöjd, tycka att den har allt jag vill att den ska ha.

För jag kan skriva, ta mig fan.