När någonting är jobbigt, fysiskt eller emotionellt, brukar jag tänka på en grej som min pappa sa om ett skrubbsår jag hade på ena knäet när jag var liten.

”Det kliar som värst när det läker som bäst.”

Och nyligen fastnade jag för en grej som Kofi Annan sa i en intervju hos Skavlan.

Det är en tröstande tanke, när man står mitt i produktionen av en skitjobbig text som kliar i hela ens väsen, och allt man vill är att kriget ska ta slut trots att man på något underligt sätt trivs bättre än någonsin i sin skrivbubbla.