En av mina arbetsgivare skänkte mig en ny, proffsfotad profilbild i julklapp. (Jag fick välja mellan det, ögonfransfixning, en gryta eller spökvandring i Gamla stan, och valet var enkelt. Behövde verkligen uppdatera min look på Facebook och LinkedIn.)

Talade med fotografen om att jag inte ville ha ”söt tjej stirrar tomt och ler mjukt”-looken utan ”tuff kvinna med många universitetspoäng viker inte med blicken”-stilen, och blev väldigt nöjd med resultatet trots att alla former av poserande, till och med när jag bara vill bli avbildad som mig själv, alltid är obekvämt och genant för mig.

(Och alltså… ”EN profilbild”… Jag fick 148 stycken, och är pinsamt belåten med allihop. Särskilt gillar jag den balla händerna-i-nacken-bilden, på vilken jag försöker kopiera en cool bild på Astrid Lindgren som jag tycker signalerar makt och självständighet, ett inre lugn som andra bara har att finna sig i.)