Föreställ er att ni är alldeles i början av en efterlängtad semesterresa tillsammans med er sambo och tre vänner.
Att ni står och gränskontrollköar på flygplatsen i Miami och att stämningen är skrattfylld, avslappnad, förväntansfull och glammig.
Att gruppen splittas upp lite.
Att man plötsligt står ensam och lika plötsligt ansikte mot ansikte med sin gamla grundskolemobbare som hejar svalt och artigt, och man blir nio år igen, pratar för fort och av någon anledning väldigt nervöst, gör vad man kan för att komma ur skottlinjen fort som fan.

Och man ser till att göra det, lägger lite distans mellan, återfinner sin sambo och kommenterar fascisten från det förflutna i några korta meningar.

Och så vänder sig den mycket unga tjejen som står tre centimeter framför en i den extraordinärt långsamma kön och säger ”Hej, det är jag som är Censurerat-Namn-På-Mobbarkillens flickvän!”

DÅ är man glad att man har en kille som kan tomsnacka med vem som helst om vad som helst hur länge som helst medan man själv står bredvid och vill sjunka med hela sin resdammiga nuna genom Floridas jordskorpa.

Och ännu gladare är man över att man är vuxen och kan skratta ihjäl sig åt alltihop i en taxi några minuter senare, under lojalt pepp från de vänner man har valt att skaffa sig i vuxen ålder, och som alltid kommer att vara långt mer värda än något minne av en ouppfostrad skitunge som man under tvång delade skollokaler med för mycket länge sedan.

Nu ska jag sova några timmar, efter en sen kubansk middag på Ocean Drive, och imorgon kör vi vidare mot Key West.

De friska vindarna här kommer högst sannolikt att blåsa den värsta obehagskänslan kring det här minnet ur världen på några minuter, vilket kommer att underlätta när jag låter alla detaljer cirkulera i bekantskapskretsen som en ”jag-har-varit-med-om-något-ännu-mer-awkward”-story under ett par, tre decennier framöver.
Jag bjuder så gärna på sådant, jag.

(Snodde förresten ihop en text på temat just den här killen för några år sedan när våra vägar korsades för allra första gången sedan skoltiden och jag hade turen att vara beredd på ett helt annat sätt än nu. Får tyvärr inte till någon smidig länk till Facebookinlägget nu utan att outa vänners kommentarer och sådant, så ni får hålla till godo med screenshotversionen nedan.)