Jag anmälde mig nyligen till Tobiasregistret, som administrerar stamcellsdonationer och räddar livet på bland annat leukemisjuka människor och andra som behöver blodceller från någon någon som är frisk för att överleva.

Jag ser med förväntan fram emot en eventuell matchning i registret.

Tänk att det som kan vara det enda någon annan behöver för att undkomma döden, är något som någon annan går omkring med i överflöd, skulle kunna avvara i utbyte mot några dagar med förkylningssymptom.

Fantastiskt.

Och ”humbling” att tänka på, i sin I-landsproblemshärjade vardag.

Min arm efter blodgivning. Jag är en stor flicka, jag klarar av att ett proffs sticker en nål i min arm enligt den vetenskap som utvecklats i hundra sinom hundra år. (Men jag tittar helst inte på.)