Jag läste i en artikel om Bengt-Åke Cras, mannen bakom höjdarromanen Springa för livet och hela serien om hockeyhjälten Peter Fredell, att han anser att en förutsättning för att kunna hålla ett högt tempo i en berättelse är att låta läsaren ”fylla i luckorna”.

Jag tänker mycket på det just nu, när jag lägger sista handen vid andra boken i Tebbetrilogin, och går fram med stora motorsågen i flera partier.

Mina läsare är smarta, behöver inte att jag skriver dem på näsan. De lär känna Tebbe och hennes villkor ändå, skapar sig en egen bild.

Jag måste komma ihåg det, för att bli en bättre författare och utveckla min berättarteknik, eftersom min fantasi också tenderar att hålla ett högt tempo.