Det finns många sätt att ta reda på mer om människorna i sin omgivning och lära känna nyfunna bekanta lite bättre.

Att googla är sällan det bästa sättet (gäller särskilt om personen i fråga, som jag, blev utsatt för mycket voluminöst och intensivt näthat under flera år av sitt liv med anledning av en framträdande roll i media direkt efter avslutade journalistikstudier) och personligen anser jag att det där enkla med att ställa frågor, både till personen själv och andra i hens närhet är ett bra sätt att snoka, jag menar researcha.

Och så kan man följa personen i sociala medier, och kanske umgås lite på afterworks och så där.

Men! Det finns tre saker som säger mer om en individ än tusen ord.

1. Hur kylskåpsdörren i hens hem ser ut.
(Teaterbiljetter, skojiga teckningar och uråldrig kylskåpspoesi eller en trist blank, intetsägande yta?)

2. Vad hen har för strumpor.
(Dyra från ett högstatusmärke = pretentiöst och snobbigt alternativt neurotiskt ängsligt, och grå tubsockor = ohygieniskt.)

3. Om/hur hen svär.
(Attans nedrans järnspikar eller… Ja men ni hajar!)

Om mig:  

Jag har en idolbild på Olof Palme, en souvenirkopierad sida ur originalmanuset till Bergmans Sjunde inseglet och ett kladdkakerecept från 1976 på kylskåpsdörren.

   
   
Jag föredrar strumpor med roliga mönster.

Och jag svär bibliskt, aldrig med ord för kroppsdelar eller könsumgänge, eftersom jag inte vill bete mig som en obildad bimbo  utan clääääss.