Ni tror mig kanske inte, men för några dagar sedan när jag var ute och joggade såg jag en trana stiga från Brunnsvikens krusiga yta och flyga mer eller mindre rakt över huvudet på mig.

Och jag stannade mitt i steget och stalkerstirrade, så där som bara någon som är besatt av den här sången och har en faibless för viss obskyr symbolik kan göra när en trana flyger över utan att ansöka om tillstånd.

Och sedan joggade jag vidare.

Tänkte att det är ett nytt år nu, och det blir en ny vår.

Jag har inte ont i armbågen, i ryggen eller knäet, och själen är okej.