Jag tror på Gud.
Fullt och fast och ganska motvilligt håller jag kristendomen som en naturlig del av min livsstil trots att jag svär (det är bara ord, och ord använder man när man behöver dem, på det språk man har tillgängligt) mest hela tiden, ljuger ibland och inte direkt är den som vänder andra kinden till.

Jag har inte alltid trott på Gud, och eftersom jag är a) uppvuxen i en familj som inte är fullständigt knäpp och b) välutbildad är jag inte dummare än att jag anser vetenskap och socialism större och viktigare än Bibelns alla symboliska utsagor och omoderna översitterier, men jag tror på Gud nu, och jag har mina skäl.

Jag brottas naturligtvis med Teodicéteoremet som alla andra, men tänker att det precis som godhet i världen också finns en ondska, och ingen och inget kan fucka med den fria viljan.
En del människor vill vara onda, och de skapar bokstavligen helvetet på jorden när de känner för det.

Min kristna tro är inte så dramatisk, inte heller skrytsam eller avundsjuk som det heter i det där bibelordet som en del inkluderar i sina bröllopsceremonier, utan i det närmaste barnsligt enkel.
Jag tror, bara.
Pratar aldrig om det, försöker aldrig övertyga någon annan att tro som jag och anser inte att jag måste utöva det hela på något särskilt sätt, mer än att typ leva som jag tror, och försöka göra som man ska, genom att vara hygglig och så, i den mån det är möjligt.

Jag ser ned på religiös verksamhet av alla slag som bedriver en uppsökande, argumenterande och urskiljande gudsdyrkan, och jag skulle aldrig drömma om att klä mig på något särskilt sätt för att det kan anses syndigt i vissa läger att visa lite boobs. (Jag är STOLT över min kropp, och det har tagit lång tid för evolutionen att göra den så smart, snygg och funktionell som den är, liksom ett antal år för mig att hitta rätt frisyr och tillförskansa mig vissa makeupskills.)

Jag bär inte korssymbolen (även om jag tycker att det är trevligt att andra gör det, på samma sätt som jag uppskattar att någon har en HIMYM-tröja eller Mulberryväska som visar att deras smak liknar min) och jag bevistar inte högmässan varje söndag.

Ibland har jag dock ett bibelord lindat runt ena handleden, men det syns knappt.