Hamnade i samtal med en bekant på temat ”1900-talets bästa svenska romaner”.

Jag höll envist fast vid att Fogelströms Stadserie ohotat måste toppa listan, men ville också framhålla Torbjörn Flygts Underdog och Outsider.

-De berättar något värdefullt om klass.
-Jack då? Du gillar väl Lundell?
-Den är bra, men jag håller Sömnen eller Tårpilen högre i så fall, och kanske är det för att jag är åttiotalist men alltså… Johan Krafts jävla… Öga! Och öra då… Jag blev helt tagen när jag först läste Outsider, trots att jag hade höga förväntningar efter första delen.
-Jag tyckte ärligt att den var så där…
-Så där? Är du inte klok? Monika som knegar som servitris under läkarstudierna! Och Traktor! Traktor som ingen förstår som Johan förstår, men alldeles för sent!
-Minns knappt det, men var inte hela huvudpersonen en studie i navelskåderi och självömkan?
-Du är inte klok! Snart säger du väl typ ”ah men alltså den här jättekonstiga smala romanen som sjutton personer läste 1943 och som fick en miljard fancy priser, den är bäst!”
-Nä, men jag tänker på Den allvarsamma leken och Doktor Glas.
-Jag förstår deras storhet, så klart, men är nog för mycket barn av min tid för att vara helt frälst…
-Men tänk objektivt, inte personligt.
-Aldrig i livet! Det är ju för att folk resonerar så som det finns Kejsarens nya kläder-kultur.
-Vad är det?
-Sådant som alla säger att de ääälskar bara för att det är fint och intellektuellt att göra det.
-Okej… Men du har ju också alltid varit något av en fulkulturkramare.
-Vilhelm Moberg. Utvandrarna-eposet kommer efter Stadserien.
-Men den handlade ju om 1800-talet!
-Delvis bara.
-Men ändå, jag tänker mer samtida 1900-talsskildringar.
-Men jag vill säga Bröderna Lejonhjärta också.
-Det är ju fantasy och en barnbok, räknas inte.
-What? Hur strikt ska vi avgränsa egentligen? Bäst är ju bäst! Och vaddå, har du aldrig läst Bröderna Lejonhjärta i vuxen ålder?
-Nä… Men jag såg filmen för ett tag sedan, den gick på teve.
-Du har missat något. Den och Mio min Mio räknar jag till århundradets bästa.
-Så Fogelström, Moberg, Flygt och Lindgren?
-Ja, jag tror att det är min topplista…
-Jag säger Söderberg, Fogelström, Lundell och Sjöwall/Wahlöö. Beck är ju the shit, original-Gunvald och så.

Då kom jag på att jag borde försöka läsa hela original-Gunvald-serien, allmänbilda mig lite bortom Persbrandts buffelporträtt.

Men jag är tämligen övertygad om att ingen snut kommer i närheten av Johan Krafts observationsförmåga och rädda-världen-ambitioner.
Jag har både pappersläst och ljudbokslyssnat på Underdog och Outsider flera gånger, och det är som om de blir bättre för varje gång.
Ett genialiskt, mångbottnat persongalleri och en lagom (alltså inte helt) fördomsfri skildring av människor med ursprung i olika samhällsskikt.
Alla borde läsa dem.