En viss materialism är okej på julen…
Jag har gett bort den här kalenderdagboken till en tjejkompis i julklapp, trots att jag annars förespråkar att vuxna ska skänka julklappar till välgörenhet i varandras namn i stället, och överväger att köpa en till mig själv också.
Planera för din lycka av Sanna Sporrong.
Sorg och tröst
Nu har jag nästan lyssnat färdigt på Karin Alvtegens inläsning av Dina brev lägger jag under madrassen, den samlade brevväxlingen mellan Astrid Lindgren och Sara Schwardt som jag har bloggat om tidigare och tycker mycket om eftersom den går in under skinnet på två mycket intressanta människor och vad de har att säga varandra.
Det gör så ont i mig när barnet som börjar skriva till den berömda författaren berättar hur dåligt hon mår, hur jobbigt hon har det med allting, och flera gånger får jag påminna mig om att Sara Schwardt är en vuxen kvinna nu, en stark och handlingskraftig författare som lever och verkar i Smålands skogar. Måste tänka på det för att inte deppa ihop alldeles och bli tvungen att byta till en annan, mer glättig Storytelbok, men sedan följer, på barnets olyckliga rapporter från en rörig och otrygg barndom, tröstande ord utan medömkan från en femtio år äldre kvinna, som talar till barnet och senare tonåringen, den unga vuxna kvinnan, som till en jämlik, lugnar och tröstar genom att vara rationell och odramatisk.
Det är en väldigt fin bok, och Karin Alvtegens röst förhöjer upplevelsen.
Lyssna på den i er ljudboksapp, om ni inte har gjort det!
Nyårslöfte 2020?
Ibland när jag har tagit en selfie att använda tillsammans med en text på Facebook eller Instagram låter jag bli att publicera den för att sjalen eller kragen inte döljer halsen tillräckligt.
Det är väldigt löjligt av mig, och något jag borde ha vuxit ifrån för länge sedan.
Min dinosauriehals är min ensak, som jag får visa upp hur mycket jag vill.
Ska bli bättre på det.
Lite julstämning, om jag får be…
Tycker att ”granen” på Operan är så himla fin, dekorerad med använda balettskor. ”The road to Christmas is paved with hard work” liksom…
Det bästa jag har läst i år?
Tålamod har aldrig varit min dygd, så när jag hörde talas om Bill Brysons bok Kroppen, en guide för dig som bor i den skrev jag inte upp den på min önskelista och väntade till julafton.
Googlade inte ens efter det lägsta priset och beställde den online, utan sprang till närmaste bokaffär och haffade den genast.
Slukade den i ett sträckläsningsmode jag inte haft förmånen att njuta på ganska länge, och är beredd att utse den till det bästa jag har läst under 2019, tillsammans med Sophie Kinsellas senaste.
Hjärtat på olika ställen
Det här hjärtat som jag finner Instagram worthy såg jag från en Uber på Skanstullsbron för några dagar sedan.
Fint.
Och idag ska jag hålla utbildning i hjärt- och lungräddning på en stor arbetsplats igen. Det är något jag verkligen brinner för, och det får mig att känna mig som en viktig del av den grupp människor som försöker göra världen bättre, inte sämre.
I samma anda har jag köpt några böcker, vantar och tandborstar att slå in i julklappspapper och lägga under Stadsmissionens gran på Hasselbacken.
Det är DET julen som kristen högtid handlar om; att behandla andra som man själv vill bli behandlad, och försöka ge lite mer till sin omgivning än man tar, kräver eller förväntar sig.
Men på tal om skitgamla ungdomsböcker
Jag läste alla Maj Bylocks böcker när jag var liten, och vad jag kan minnas har jag aldrig läst något liknande, varken förr eller senare.
Kanske var hennes berättelser om det svenska 1600- och 1700-talet min generations motsvarighet till Harry Potter.
Sedan jag upptäckte att böckerna om Ulv, häxpojken som blir soldat i Karl den tolftes armé och sedan utbildar sig till läkare i Uppsala, finns som ljudböcker i Storytelappen har jag somnat gott till dem varje kväll.
(Sleepfunktionen är ju genialisk! En kvart av någon mysig lyssning and I sleep like a baby, vaknar utvilad och full av iver att fortsätta med nästa kapitel.)
Har många strängar på min lyra, förmår använda tiden väl…
I fredags var det pizzakväll hos mig med några vänner, och igår adventsfika hos en annan kamrat innan finkultur på Operan (nu, efter att ha ätit saffransgifflar och sett Nötknäpparen, har jag verkligen funnit julstämning!) med ännu en annan kamrat.
Det har gett mig massor av energi, som umgänge med människor jag gillar alltid gör, och jag blev glad när ännu en kamrat, en favorit bland tjejkompisar som jag tyvärr träffar alldeles för sällan, ringde i morse.
-Hej EE, va göru?
-Jag är ledig idag!
-Kors i taket! Har du lust att komma hit och hänga då?
-Kan tyvärr inte, jag har redan gjort planer.
-Skriver du?
-Nä, eller alltså jag har gjort det en stund, men det är en grej jag måste låta ligga till sig lite innan jag spikar.
-Aha så då ska du gnida fiol och läsa skitgamla ungdomsböcker hela dagen?
-Nej det ska jag faktiskt inte heller, men fortsätt gissa du, för all del, om det roar dig.
-Ska du till biblioteket?
-Nä.
-Låna någon häst och galoppera omkring i skogen?
-Nix.
-Ska du till det där klätterstället och klänga på en vägg med en lina?
-Jag har ju inte gjort det en enda gång ännu, kan inte vi göra det tillsammans i nästa vecka?
-Aldrig i livet. Ska du på bio?
-Nä.
-Ska du shoppa kläder och vill vara själv för att du tänker prova och hålla på i flera timmar?
-Jag ska inte shoppa på flera månader, har alldeles för mycket kläder.
-Det säger du jämt! Men vad ska du göra då?
-Jag ska till Östermalms IP och åka skridskor. Du kan haka om du vill men jag åker bara runt runt så fort jag kan och slutar så fort jag blir trött.
-Nej tack. Men hör av dig när du är klar så kan vi kanske luncha.
-It’s a date!
Det slog mig när vi hade lagt på att hon missade flera ganska uppenbara när-EvaEmma-är-ledig-sysselsättningar bland sina gissningar.
Det skulle ha kunnat vara så att jag hade planerat att öva in några nya jongleringstricks. Eller gå till gymmet och träffa PT’n som håller på att göra mig stark som en björn. Eller ligga i soffan och kolla serier en hel dag. Eller gå en två och en halv mil lång promenad och lyssna på musik och poddar. Eller googla hysteriskt efter någon hälsorelaterad fakta. Eller släktforska. Eller spela innebandy. Eller, efter moget övervägande och stor skräck inför att drabbas av sådana där läskiga kindrynkor som en del kvinnor i min ålder drabbas av, gå till en skönhetssalong och utsätta mig för microneedling.
Jag är en kvinna med många intressen.
Men just nu ligger skridskoåkandet mig mycket varmt om hjärtat, och jag försöker göra åtminstone något varv varje dag, och några timmar när jag har en helt ledig dag.
Stockholmstiden
Det börjar närma sig den tiden på året när jag traditionsenligt publicerar en nyårslista på bloggen, skapar en ny Spotifyplaylist med det nya året och dess valspråk som titel, och oftast jobbar massor för att samla ihop storhelgsob.
Det gamla året lägger sig för att dö och så vidare…
Har redan förberett 2020 genom att införskaffa ny väggalmanacka (ett måste i mitt välorganiserade liv), och planerat januari månad i den.
Hittade till min stora glädje en med gamla Stockholmsmotiv, och bläddrar fascinerat bland suddiga bilder på hur det såg ut i min hemstad ”förr i tiden”.
Har fortfarande inte bestämt mig i den här frågan, men måste göra det snart eftersom iPhonens planeringsverktyg helt enkelt inte räcker till för en aktiv yrkeskvinna som mig, med många fritidsaktiviteter och åtaganden.
Kultur av olika slag
Idag ska jag gå på Operan för att njuta finkulturellt julmys med en av de tuffaste kvinns jag har träffat i hela mitt liv.
Vi ska se Nötknäpparen, och jag har klätt mig i min favoritsjal för tillfället.
Den är samisk, och alla som känner mig vet att jag är mycket svag för den samiska kulturen, inte minst för estetiken i de traditionella kläderna. Är lite osäker på om det är okej att bära både näbbskor och den snygga sjalen, som en wannabe-renskötare, eller om det kvalificerar som en mycket fräck kulturell appropriering när man är en smålandstös med Stockholmsvokaler.
