Nu har jag nästan lyssnat färdigt på Karin Alvtegens inläsning av Dina brev lägger jag under madrassen, den samlade brevväxlingen mellan Astrid Lindgren och Sara Schwardt som jag har bloggat om tidigare och tycker mycket om eftersom den går in under skinnet på två mycket intressanta människor och vad de har att säga varandra.

Det gör så ont i mig när barnet som börjar skriva till den berömda författaren berättar hur dåligt hon mår, hur jobbigt hon har det med allting, och flera gånger får jag påminna mig om att Sara Schwardt är en vuxen kvinna nu, en stark och handlingskraftig författare som lever och verkar i Smålands skogar. Måste tänka på det för att inte deppa ihop alldeles och bli tvungen att byta till en annan, mer glättig Storytelbok, men sedan följer, på barnets olyckliga rapporter från en rörig och otrygg barndom, tröstande ord utan medömkan från en femtio år äldre kvinna, som talar till barnet och senare tonåringen, den unga vuxna kvinnan, som till en jämlik, lugnar och tröstar genom att vara rationell och odramatisk.

Det är en väldigt fin bok, och Karin Alvtegens röst förhöjer upplevelsen.

Lyssna på den i er ljudboksapp, om ni inte har gjort det!