Jagar den lagom excentriska looken

De här underbara dojorna verkar tyvärr vara slutsålda i min storlek precis överallt.

Så himla synd!

Men jag är som tur är väl rustad för vintern ändå, har förra årets stora sko-kärlek och mina bröllopsskor att trampa runt i snön med, och längtar efter att det ska bli tillräckligt kallt för att jag ska kunna ta fram de italienska pälsstövlarna (som hör till mina mest använda plagg någonsin, inköptes 2015) ur garderoben.

Det blir en varm och snygg vinter.

Plugget

Fortsätter på actionspåret av mitt yrkesliv genom att utbilda mig till Första hjälpen-instruktör (blev ju HLR-instruktör i våras och älskar att undervisa i hur man räddar liv, vill lära mig mer), och ikväll ägnar jag mig åt förkunskapsstudierna inför kompetensprovet.

Eftersom jag har en god studievana har jag förberett mig med mycket choklad och en bra playlist, klickat mobilen i flight mode.

Det vackra innanför det taggiga skalet

Jag har alltid älskat kastanjeträd.

På hösten plockar jag de taggiga frukterna de fäller, skalar fram den blanka kärnan.

Tycker om att hålla i kastanjenötter, spara dem i jackfickor och lite här och där i mitt hem, använda dem som stressbollar.

Jag har läst att det är bra att lägga dem i hyllor och på fönsterbräden om man vill hålla sitt hem spindelfritt, men helst placerar jag dem så att de syns, eftersom jag blir glad av dem.

Igår planterade jag till och med en kastanjenöt i en kruka i köksfönstret, hoppas på ett spirande träd inom kort.

Har äntligen hittat världens roligaste Instagramkonto

Hela världen, eller i alla fall hela internet, svämmar över av människor som försöker göra sig roliga.
Jag är generellt svårroad, kräsen vad gäller både standup, komediserier och de lustigkurrar man kan springa på IRL, men det händer ibland att jag finner tillfälle att börja dårskratta på det där sättet att jag har svårt att sluta, även om jag är ensam och nås av lustigheterna från skärmen.
För några dagar sedan upptäckte jag Instagramkontot tidningenstarlet, och fastnade mer eller mindre hela kvällen, skrattade högt flera gånger och började skicka favoriter till kompisar.

Det är en sak att uppmärksamma något roligt, som en otidsenlig serietidning med stereotypa klyschor och platta dialoger, och en helt annan att ha komisk timing och förmågan att få till en kul ”caption”, göra något underligt till något roligt med bara en kort kommentar, och i det avseendet är kvinnan (?) bakom Instagramkontot tidningenstarlet ett geni.

Klicka er in och följ ett stycke svensk populärkulturhistoria med fyndiga texter, ni kommer inte att ångra er. (Särskilt inte om ni hade Starlettidningar i er ungdom, som jag och mina systrar, som bråkade ganska livligt om vem som skulle få färglägga vilka serier.)

Modet och miraklet på Nordsjön

Såg en fantastisk, mycket gripande dokumentär på SVT Play igår.

Jag är väldigt imponerad av alla som i sitt arbetsliv måste hantera stora faror och hotfulla situationer, och mest imponerad är jag av dem vars arbetes framgång beror av deras förmåga att behålla lugnet, klara press och krävande omständigheter utan att krackelera i fogarna.

I Sista andetaget på SVT Play får man följa ett dykarteam som råkar ut för en olycka som leder till att en av dykarna lämnas ensam på havsbottnen, med sin ”lina” (som dykarna refererar till som ”navelsträngen”) till fartyget kapad.

Hans kollegor får möjligen panik i varierande grad, men förhåller sig lösningsorienterade, försöker hitta sin kamrat medan båten kränger i full storm.

En underbar dokumentärfilm som ni borde se.

Frid och ro trots att skrivandet ger skilda resultat?

En text av Maritza Horn dök upp i en av mina Spotify Daily Mixes igår, och den talade till mig.

Lade till den i min playlist som heter ”2019: bitter men het”.

Skrivandet ger skilda resultat
En vill ha ditt huvud på ett fat
Visst ska man lyssna på kritik
Men ingen åsikt är den andra lik

Somliga, dom säger för sakralt
Andra säger sentimentalt
En tredje tycker historien är banal
Och en fjärde ropar mer moral
Men vill man bara ge det folk vill ha
Och strunta i sig själv då får det va’
Då har man tappat sin tro
—-
Vad vet jag om all världens politik
Vad vet jag om att jobba i fabrik
Jag vet, den är begränsad, min erfarenhet
Men jag vill gärna ändra på det
Och får jag bara leva lite till
Och lära mer och aldrig sitta still
Ska jag kämpa för dom som behöver det mest
För så länge som mitt hjärta
Slår i frid och ro
Så länge som mitt hjärta
Slår i frid och ro

(Ni vet säkert vem Maritza Horn är även om ni inte kan placera namnet på rak arm; mamma till Melissa Horn, och kvinnan som sjöng soundtracket till filmen Resan till Melonien.)

Skymning mitt i rusningen! Äntligen!

Jag har börjat använda mina nya vantar från Hong Kong, och björnkram har fått en helt ny innebörd sedan dess eftersom jag springer omkring och viftar med dem hela tiden.

Känner mig mycket höstmysig, och hade egentligen planerat att vara hemma i stearinljusens sken och läsa vidare i boken om Raoul Wallenberg, Det står ett rum här och väntar på dig ikväll (han har fascinerat mig länge nu, och det är på tiden att jag fördjupar mina kunskaper, i rent allmänbildande syfte), men blev till min stora glädje bjuden på middag hos vänner. Långt bättre höstmys än vilken bok och vilka vantar som helst.