Stockholmstjej igen

”En vacker men hård liten stadjävel” sa Ulf Lundell om Stockholm när han underhöll på Sollidenscenen för några veckor sedan, men jag håller inte med. Tycker att Stockholm är varmt, gemytligt, kamratligt. Trivs här.

Kom hem idag för några dagars business av olika slag, och redan Arlanda kändes som hemma när jag hejade på några bekanta ansikten, tog rulltrappan ned mot bagagebanden med två steg i taget.

Och Solna tog emot mig med öppna famnen, precis som strax senare Vasastan.

Jag är en lyckligt privilegierad kvinna med hem i två olika världsdelar.

Om det var en jobbig flygresa? Nej då, jag sov nästan hela vägen, typ nio av elva och en halv timme. Häshtägg curlad, som man är i businessclass bland mjuka kuddar och tysta medpassagerare på behagligt avstånd. Min vakna tid fick dessutom guldkant eftersom jag hade förmånen att få slå mig i slang med en väldigt trevlig besättning. Har ännu ett hem i världen ombord på olika plåtfärjor strax ovan molnen, tack vare underbara kollegor som hänger ihop med det bästa valet jag har gjort i mitt yrkesliv.

Mina mest googlade inlägg just nu

Jag håller ett öga på WordPress-statistiken (inte bara på den läskiga stalkerns besök), och är som vanligt fascinerad av det intresse för mina texter (eller bara för min person?) ni hyser.

Några inlägg sticker ut som de mest besökta av läsare som hittar till EvaEmma.com med hjälp av Google, och det är min recension av TLM Colourchanging foundation, inlägget med information om när jag opererade bort en visdomstand på Danderyds sjukhus (det gjorde inte ont alls och dagen efter hade jag glömt det helt) och inlägget med den passande rubriken Vad gör EvaEmma i Hong Kong.

Kul att kunna vara till hjälp…

EvaEmma Andersson, världsreporter, till alla nervösa och nyfikna googlares tjänst…

Bohemer jobbar inte vid skrivbord (häshtägg peakar i mitt hjärta)

Har hittat en utmärkt plats för skriveriverksamheten just nu, sittande i fönstret med några kuddar, ibland spejande upp mot peaken.

Det är uppförsbacke i textandet ibland, som vanligt, men jag har turen att ha en liten men i sammanhanget mycket pålitlig fanclub som peppar mig att hänga i, inte ge upp eller ge mig in i den stora självförtroendekrisen igen. Det är en ynnest och något jag är djupt tacksam för.

Beyoncé-träning

Gymmet i huset är nästan alltid folktomt när jag går dit, på typiska hemmafrutider, i ett break mellan förmiddagens skrivjobb och eftermiddagens skrivjobb eller fritid.

Det är bekvämt av flera skäl, och har bidragit till att jag har börjat ägna mig åt något jag kallar Beyoncéträning.

Jag hörde i P3 Musikdokumentär (tror jag) att Beyoncé brukar träna genom att sjunga springande på löpbandet, och jag som är så beroende av Lundell och liknande i mina lurar varje gång jag tar mig an en fysisk utmaning hade inte långt till att prova när jag befann mig i tillräcklig avskildhet.

Så sedan några dagar tillbaka startar jag löpbandet, väljer tempo 93, och sedan är det trettio minuter av SPRIIIIINGA, VÅGA SPRIIIINGA, blandat med Är själen okej eller hatar du världen och Du vinner hela världen med dina perfekta steeeeg.

Jag håller inte tonen, men i allra högsta grad takten, och har hela tiden ett vakande öga på dörren för att kunna avbryta wailandet i samma sekund som någon gör entré, passera som en alldeles vanlig joggare, inte väcka uppmärksamhet som en underlig konstnärssjäl med häpnadsväckande starka lungor.

Och helvete vad upplyftande det är!

Orkar springa betydligt längre och snabbare, och lyfta tyngre hantlar än annars, om jag skriksjunger samtidigt.

Mitt soundtrack känns som en superkraft.

Och det är klart att jag har mobilen i handen hela tiden för att kunna styra soundtracket att leverera bästa möjliga pepp i varje givet ögonblick. Och för att kunna säkra fotobevis till bloggen.

Creepy!

En person som surfar med VPN gör upprepade försök att bryta sig in på min blogg sedan en tid tillbaka.

Jag tycker att det är jävligt obehagligt och polisanmäler det naturligtvis, samtidigt som jag låter kontakta en polare som kan lite av varje för diskussion i ämnet.

(Och det är ju dumt, hur säker man än känner sig bakom sin halvkriminellt konnoterande kryptering, att vara inloggad på sin namnade mejladress på samma enhet som man försöker bryta sig in i någon annans business med…)

Lyxfrulle och den stora irrationella (?) skräcken

Åt brunch på Oolaa idag, när jag sent omsider vaknade. En bra start på dagen!

I övrigt försöker jag förtränga det påträngande bildminnet av en spindel med två decimeter lång (och tämligen kraftig) kropp som överraskade mig dinglande i ett jättenät under min joggingtur (bildbevis uteblir eftersom jag lämnade platsen springande i samma hastighet som Ludmila Engqvist i sin krafts dagar, skrikande som en liten flicka) och överväger att gå till simhallen ikväll. Har inte simmat på jättelänge.

Status

Har gärna en film som jag redan har sett (och tycker om) som bakgrundssällskap när jag skriver, och nyligen var det alla tre filmerna om Bridget Jones.
Gillar hennes dagboksrapporter, hur de är strikt koncisa men samtidigt bagatelliserande, avdramatiserande.
Mina dagböcker är helt annorlunda, men i bloggen kan jag härma.

Vilopuls: 48.
Vikt: Who cares? (Gymmets löpband påstår 70 men vet hut säger jag bara. Gissar 67, 68 någonting.)
Framsteg med textprojektet: Okej. Sådär. Eller vad fan, det funkar. Ibland.
Kilometersnitt, utomhus: Ganska exakt 6 minuter. Det är bra, considering.
Dagens vid-datorn-snacks: Koalakex. En slags asiatisk variant på Muminkex.

Ett tips till alla (kvinnor) som besöker Hong Kong

Om man laddar ned appen Bloom Me till sin telefon kan man med några snabba klick hitta rabatterade manikyr- och pedikyrbehandlingar, massage, ögonbrynsfix och vaxning i Hong Kong.

Om man använder sig av koden 4263EA får man dessutom ytterligare rabatt, och kan till exempel få hardgelmanikyr för ungefär 300 svenska kronor som man betalar med kort direkt i appen. (Men alla salonger har olika priser så klart.)