Höst, en favorit bland årstider!

Jag tycker verkligen om hösten.

Den klara kylan som manar till skärpa i sinnet, lugnet som lägger sig över hela staden, tillfället att använda sina snyggaste kläder (kommer alltid att föredra stickade tröjor och fodrade stövlar framför croptops och sandaletter, inte på grund av några komplex eller så, utan av bekvämlighetsskäl) och det där speciella eftermiddagsljuset som inte sticker i ögonen på samma sätt som sommarens aggressiva hetssolstrålar.

Går runt och sparkar löv mest hela tiden, plockar då och då upp en fallen kastanjnöt och bryter det oklanderligt blanka ur sitt taggiga skal, på samma sätt som årstiden förmår ta fram det bästa i min personlighet.

Ordning och reda, pengar två gånger på fredag

Förra månaden blev jag jätteorolig när jag upptäckte att jag saknade en räkning.

Kontaktade företaget, som har e-fakturerat mig ungefär 300 kronor i månaden under flera år, och frågade om någonting hade blivit fel, såg skräckscenarion ur Lyxfällan och allmän misär för mitt inre öga, men fick tämligen omgående följande svar.

Detta gav närstående som ofta retar mig för mitt ”ordningsfascisteri” och mitt brinnande engagemang i att alltid ha oklanderlig, överdriven stenkoll på papper och pengar vatten på sina kvarnar, men själv ser jag det här som det yttersta beviset på att mitt kontrollbehov snarare borde benämnas noggrannhet, att jag med mina vanor att kolla, dubbelkolla och trippelkolla saker och ting har byggt upp det ultimata förtroendet, är omätbara oceaner långt från ”åh fan, var det den här månaden” som jag ibland förfasar mig över att mina kompisar uttrycker.

Det har alltid varit en självklarhet för mig att vara rädd om pengar (men inte snåla), att hålla ordning på inkomster och utgifter, och jag är det levande beviset på att man inte måste ha Blondinbellainkomster, eller ens rika föräldrar som Blondinbella, för att ha en god ekonomi.

Det viktiga är att man prioriterar, och fattar medvetna beslut.

Och jag fattade ett medvetet beslut att låta de 300 kronorna jag hade till godo från förra månaden gå direkt in på mitt sparkonto, tills jag fick syn på den här underbara blå kashmirhalsduken från Filippa K på rea…

Min oroliga ande behöver lugn och stillhet då och då

Har haft en alldeles ljuvlig dag HÄR.

Bokar in mig på dagspa då och då när jag tycker att jag behöver lite avkoppling, och känner mig mycket avstressad och harmonisk minst en timme efteråt.

En bekant till mig delade bilden nedan på Instagram nyligen, och även om jag fnissade lika mycket som alla andra tror jag att det ligger någonting i det där att man mår bättre av att vila då och då, även om ”en mager kvinna vanligen har en orolig ande”.

Jag får ju alltid precis som jag vill!

Sedan flera år tillbaka klipper jag mig alltid på Björn Axén.

Det är riskfritt, så att jag inte råkar ut för sådana där svårläkta katastrofer som jag ibland drabbades av i min ungdom när jag uppsökte billigare (sämre, i frisörfall, alltid sämre, man får den kompetens man betalar för) salonger, och höjer mitt självförtroende eftersom jag tycker att hårstyling är svårt, behöver goda grundförutsättningar i form av en lättskött frisyr varje morgon.

Förra gången hade jag googlat fram en bild på en slät page, som blev mer eller mindre exakt kopierad.

När jag ska dit nästa gång med mitt abnormt snabbväxande (märkte inte det förrän jag klippte av mig det där diffusa mitt-på-ryggen-trasslet) hår har jag med mig några andra bilder, tänker mig en lite fluffigare look med lockar.

Är ganska övertygad om att det kommer att bli awesome, försätta mig i ett tillstånd av omåttlig selfiehybris.
Vad tror ni?

Askungenkärlek vid första ögonkastet

Fick syn på de här skorna, silverglittrande Dr Martens, på Scorette, och fann dem oemotståndliga.

Stoppade mina sneakers i en påse och lämnade butiken klädd i vad som kan vara de tuffaste dojor jag någonsin haft, njuter fortfarande stort av dem trots att de gav mig blodfyllda blåsor över hela fötterna efter mindre än två hundra meters promenad.

Har hört av initierade källor att man måste bita ihop lite, hålla ut några plågsamma veckor tills lädret har gett efter och format sig, och det är vad jag tänker göra.

Cause they’re worth it!

(Bilderna gör dem inte riktigt rättvisa, de blingar och glittrar ABBA-style. Så vansinnigt snygga!)

Ekologiskt, var det!

Fick en burk hemgjort äppelmos av några vänner som nyligen flyttat till ett hus med en underbar äppelträdgård, och nu förgyller den havregrynsgröten varje morgon.

Ibland oroar jag mig för all processad och konstgödslad, besprutad mat jag har ätit genom åren, tänker att jag är en tickande cancerbomb med alla flygvärdinneårens McDonaldshamburgare och djupfrysta färdigrätter ännu omkringvalsande i immunförsvaret.

Önskar att jag alltid kunde vara säker på att välja antibiotikafritt kött, ägg från höns som hålls i en Bullerbytillvaro och grönsaker som aldrig sett något annat än sol, vind och vatten, men slentriankäkar sedan samma Thaicube ur Convinifrysen till lunch, läser inte på baksidan av morotspåsen innan jag lägger ned den i vagnen.

Medelmåttiga, ointresserade matvanor alltså, med stor förbättringspotential.

Sätter mitt hopp till att allt i världen går framåt hela tiden, och livsmedelsindustrin därmed också blir bättre och bättre dag för dag.