När Tomas Tranströmer tilldelades Nobelpriset kommenterade han det enligt uppgift med orden ”det är både lycka och förskräckelse”.

Precis så känner jag ibland när jag skriver, och just nu står jag inför vad man i Småland kallar ”ett redigt hästajobb” vad gäller att skriva, redigera och bearbeta. Har väldigt kul, men sliter och gnetar, jobbar hårt och fokuserat, låter väldigt mycket energi gå in i projektet, är ibland fullständigt skräckslagen.

Därför, följare, får ni försöka vänja er vid ännu ett uppehåll här på EvaEmma.com-bloggen, och leva med det under en tid framöver.

Om abstinensen efter mina ord blir för stor kan ni ju alltid vända er till mina böcker, som finns där e-böcker finns. (Och se fram emot kommande verk, som kanske dröjer lite men sedan landar som ett flygplan i er hand, efter att jag har hämtat ned dem från rymden. Fniss.)

So long!

(Jag finns på Instagram också, under namnet evaemmaandersson, men accepterar endast följare jag kan identifiera, så blyga anonyma violer göre sig icke besvär.)