Sjaloman

Fick av en slump syn på den PERFEKTA sjalen, och blev naturligtvis tvungen att klicka hem den genast.

Visst är den snygg?

Jag lämnar ogärna huset utan att ha lindat in halsen och bröstkorgen i någon form av sjal, helst en mjuk och fluffig, oavsett årstid, och även om jag är vagt medveten om att jag redan äger (alldeles för) många köper jag ofta en ny.

Antar att det är att betrakta som vuxenversionen av en snuttefilt.

Och jag gillar ju listor

Fortsätter på listiga temat lite med dagens blogginlägg, en 10-slumpmässiga-bloggfrågor-lista jag knåpade ihop efter en snabb googling, när dagens att-göra-lista var komplett nedtecknad med tvättmedelshopping, textredigering och lite annan allmän glamour.

1. Vad gör du om 15 år?

Jobbar minst lika hårt och målmedvetet som idag, skriver minst lika mycket som idag, umgås med min man och kanske med vårt cirka tioåriga barn om vi har något.

2. Om du skulle förlora ett av dina fem sinnen, vilket sinne hade du då valt?

Luktsinnet. Det hade jag inte sörjt lika mycket som något annat.

3. Vad inspirerar dig mest?

Vardagen. Allt jag skriver börjar när jag har lite tråkigt, eller gör något väldigt rutinmässigt, kanske småpratar om ingenting särskilt med någon.

4. Hur balanserar du privatlivet, personlig tid och bloggen?

Det är inte så svårt.

Bloggen tar bara ett fåtal minuter varje dag, och privatlivet är väldigt lätthanterligt med en liten skara nära anhöriga.

Min ”personliga tid” antar jag är min tid i ensamhet, och den har jag väldigt stort behov av, mer i vissa perioder än andra.

Jag hittar ”egentid” som det så populärt heter, genom att helt enkelt planera och genomföra en hel del aktiviteter själv, och det rekommenderar jag andra att också göra. Det är viktigt att kunna vara själv, klara sig på egen hand liksom.

(”Människan har ett bräckligt litet värn mot allt vad livet kan ställa till med om hon inte har lärt sig att vara själv” skrev Astrid Lindgren en gång, och jag håller med till fullo.)

5. Om du hade haft en superkraft, vilken skulle det i så fall vara?

En absolut orubblig, skrämmande blick som ser ALLT, sådan där som man säger att bara typ Gud och besiktningsmän på Bilprovningen har.

Eller vänta, det har jag ju redan! Nej, men jag är glad över att vara en sådan där vaken och observant person som inte missar mycket av det som händer omkring mig, och om jag kunde utveckla den perceptions/analys- och slutledningsförmågan ytterligare vore det fint.

6. Skulle du hellre vakna upp varje dag under resten av ditt liv med perfekt smink eller perfekt hår?

Perfekt hår. Smink kan jag lätt greja själv.

7. Vad är ditt drömjobb?

Är rätt nöjd med det jag har just nu, men skulle inte sparka ifrån mig ett programledarjobb på Allt för Sverige-redaktionen eller en ledarposition på Facebook eller Google.

8. Hur skulle du beskriva din stil?

Bekväm, med fokus på jeans.

9. Vilket är ditt favoritkonto på Instagram?

Har nog inget, slöscrollar bara lite likgiltigt bland bekanta då och då.

10. Med två ord eller mindre – hur skulle du beskriva din humor?

Sporadisk, verbal.

Avslutar med en selfie från i somras, av den enkla anledningen att det känns passande.

Kolla blicken!

Så var det dags igen!

Det är ju snart nytt år, så jag anser att årets nyårslista i bloggen är på sin plats just idag.

Gör det enkelt för mig genom att copy-pastea frågorna från 2015 och 2016.

Beskriv året med tre ord!
Tryggt, roligt, argt.

Vad var det bästa som hände under 2017?
Min och min sambos månadslånga roadtrip på Nya Zeeland. Det var den bästa resan jag någonsin har gjort.

Vilka resor har du gjort under året?
Nya Zeeland, Australien, Paris, några inrikestrips för att hälsa på vänner och familj, bland annat i Malmö, Karlskrona, Kalmar, Umeå, Örnsköldsvik och Oskarshamn. En jobbresa till Oslo, över dagen. En långweekend på spa i Dalarna.

Bästa köp?
Lägenheten jag och min sambo fick efter en nervkittlande budgivning.
Gillar mitt Dunderhalsband också, det har jag på mig varje dag.

Vilka har du umgåtts med mest?
Jag har tillbringat ganska mycket tid för mig själv faktiskt, eller med min sambo. Träffat kompisar ganska sporadiskt, när utrymme har funnits i våra pressade scheman.

Har det skett någon stor förändring under året?
Flytten. Jobbyte sker i årsskiftet.

Något du ångrar?
Att jag höll min trut i stället för att höja rösten ordentligt i en specifik situation på en av mina arbetsplatser.
Men det är ju lätt att säga nu, i efterhand, när jag har facit och vet att jag hade rätt.
Där och då var jag lite kluven due to god uppfostran och en ibland naiv tillit till andra människors egen moraliska kompass.
Tveksam till om jag verkligen ångrar det dock, för den händelsen ledde till att jag, i rena ilskan, fattade ett riktigt bra beslut som jag tidigare hade varit lite skraj för.
Det är ju ofta så, inget lite jobbigt som inte för något väldigt bra med sig, och kharma är en sådan där grej som hinner ikapp alla, förr eller senare.

Låtar som kommer att påminna dig om 2017?
Thunder.

Höll du några nyårslöften?
Inte vad jag minns…

Saknade du någon?
Min kompis Susanna. Vi har umgåtts alldeles för lite på sistone.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare. Tycker faktiskt att allt i mitt liv så att säga ages well, blir bättre och bättre för varje år.

Vad spenderade du mest pengar på?
Mig själv. Min fritid, mitt utseende, mitt hem. Jag och mitt välmående, min trygghet, är viktigast i min ekonomi.

Vad är planerna inför 2018?
Sätta mig in i mina nya arbetsuppgifter och bli så bra som möjligt på dem. Nå ett specifikt mål på sparkontot. Öka antalet armhävningar jag kan göra utan paus.

Tycker du att du gjorde något riktigt bra under 2017?
Strukturerade upp mitt skrivande på ett bra sätt.

Vad ska du tänka på inför 2018?
Inte lyssna på tjejer med bentatueringar. De har generellt dåligt omdöme och tråkig stil.

Vad vill du säga till dig själv inför 2018?
”Stå stadigt, tala tydligt.”
Det är ett råd Sven-Bertil Taube delade ut på Instagram och som jag lät göra armband av.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Var ledig från jobbet flera veckor i sträck. (För att resa till Australien och Nya Zeeland.)

Har du några nyårslöften?
Lite planer i min särskilda anteckningsbok som vanligt.

Vilka länder besökte du?
Norge, Australien, Nya Zeeland, Frankrike.

Vad önskar du att du gjort mer?
Lagat mat, sovit.

Bästa minnet från 2017?
Nya Zeeland.

Vad gjorde du på din födelsedag 2017?
Åt tårta med min familj.

Favoritprogram på TV?
Vår tid är nu.

Ett datum du alltid kommer att minnas?
5 december, då nådde jag en stor insikt.

Vilka var dina favoritlooker under 2017?
Trivdes bättre i kostym än jag gjort tidigare. Börjar vänja mig, liksom.
Annars är fortfarande mörkblå jeans, enkel tröja, sneakers, många olika armband och bylsig sjal min standardlook som jag alltid tycker funkar för mig.

Hur skulle du beskriva din stil i år?
Tämligen oförändrad, men med kortare hår.

Vad fick dig att må bra?
Min älskade sambo, skrivandet och goda hamburgare.

Största överraskningen?
Att jag ramlade in på ett nytt jobb, mer eller mindre hux flux.

Största besvikelsen?
Den delar jag MÖJLIGEN med mig av i mina memoarer om några decennier…

Vad ser du mest fram emot med år 2018?
Nya jobbet, socialdemokratisk valseger och att hälsa på en av mina bästa vänner i Kalifornien.
Är också lite nyfiken på vad det ska bli av en grej som jag skriver på just nu, EGENKLIEN.

Vad har du för förhoppningar inför 2018?
Att nya jobbet ska funka bra och att jag ska bli snabbare på milen (dvs starkare i kroppen).

Jag hoppas också att jag får behålla och kanske utöka min läsekrets, och att ni, bästa läsare, får ett riktigt härligt och roligt 2018!

Googlesnodd bild på fyrverkeri över Stockholm.

Vacker gråt

Tycker så mycket om dikten Vore jag Gud av Astrid Lindgren, och har långt framskridna planer på att printa ut den och nåla fast den på väggen i mitt arbetsrum, som jag gärna gör med vackra och inspirerande texter.

Landat?

Har startat igång min julplaylist för i år nu, och utöver flera olika versioner av Sång till Karl-Bertil Jonsson, 14 år återfinns bland annat Whams Last Christmas och min personliga favvo: Snart kommer änglarna att landa av Ulf Lundell.

Det finns några rader i den som bor i mitt hjärta, ger mig en behaglig känsla av frid, sinnesro, acceptans, whatever man nu kan kalla det lugn som sänker sig över min arma själ när vissa kombinationer av ord landar i den, bäddar in den i bomull.

”Vi är människor och det är märkligt
Och kanske svårt och omöjligt ibland
Var inte rädd för det som är verkligt”

Okej.

En annan text jag brukar tänka på

Textstycket på bilden nedan är ur Henning Mankells roman Den orolige mannen, och jag försöker upprepa kommissarie Wallanders ord för mig själv ibland när jag oroar mig, har dåligt samvete eller bara blir jävligt förbannad på någon eller något.

”Ingen är död. Ingen har ens blivit skadad. Dessutom kan vem som helst ställa till med vad som helst. Så länge har jag levt att jag vet det.”

Faran, fritt ur minnet

I en väldigt macho äventyrsbok (jag minns tyvärr inte vilken), troligen av Jan Guillou, upplever huvudpersonen vid ett tillfälle rädsla, men (fritt citerat) ”påminde sig sedan om att det var han själv som var faran i mörkret”.

Så brukar jag tänka när jag joggar omkring i decemberkvällen.

Allt för Sverige

Igår såg jag näst sista avsnittet av säsongens Allt för Sverige, ett program jag har följt varje vecka under hösten.

Mina favoriter har sedan start varit Tori (hon verkar ha en UNDERBAR personlighet, en sådan där man vill vara kompis med), Anne (det är bara något gulligt, rart med henne, och så gillar jag hur noga hon är med sitt utseende), Nathan (han ger ett så varmt, bonnaredigt intryck, backar med släp och driver boskap, är vänlig mot alla hela tiden) och Dylan (han är bara kul och cool, på det där musikalkillesättet).

Till min stora glädje nådde tre av fyra final (Nathan åkte tyvärr hem igår, efter att ha outat att han och Tori hade blivit precis så kära som man hade kunnat se tidigare), och nu ser jag fram emot nästa veckas säsongsavslutning.

Och, hopefully, en uppföljarspinoff i form av Tori och Nathans ”Newlyweds”-reality från lantgården i USA.

Jag säger inte att jag brukade följa Jessica Simpson-såpan med det namnet med största intresse för några år sedan, jag säger bara att formatet skulle passa Tori och Nathan väldigt bra, och att jag inte skulle lägga i närheten av lika elaka kommentarspår i tittarsoffan som när jag eventuellt, någon gång, av en slump, såg Jessica Simpson och Nick Lachey äta frukost tillsammans.

På tal om mina kommentarspår förresten, när Anders Lundin går i pension ämnar jag göra allt som står i min makt för att få överta programledarjobbet i Allt för Sverige.

Det skulle passa mig så bra, även om jag skulle grina massor av känslotårar när människor får insikt i sina släktträd och möta sina förfäders gamla hemmiljöer.