”När jag ser tillbaka på det ska jag försöka göra det med humor!”

Förra veckans flytt körde tyvärr om mig i ytterfilen medan jag jobbade och representerade, men idag har jag haft en helt ledig dag och njutit av att få sortera bestick i lugn och ro, organisera mina skor i hallen precis som jag vill ha dem och försöka lista ut vilken slags hylla som kommer att passa bäst i arbetsrummet.
Jag har också haft tillfälle att inviga världens bästa telefonpratarställe, gungan (den är varken så kinky eller barn-på-gång-i-hushållet-relaterad som ni tror) lägenhetens tidigare innehavare till min stora glädje lämnade kvar till oss i vardagsrummet, och pratat ut om en grej med en vän tills vi båda garvade oss hela vägen till akut mascarakladd och svurna eder om högsta sekretess.


Nu har jag lagat spaghetti och köttfärssås i behagligt sällskap av nya avsnittet av Skäringer & Mannheimer, inväntar min älskade sambo. (How i lööööv to be sambo!)

Borg

Längtar verkligen efter att se filmen om Björn Borg.

Tänk att någon alltid ska vara polis!

Nyligen befann jag och min sambo oss i konversation med någon vi inte känner om hens hund.
Samtalet gled över på de praktiska problemen med att ha rovdjur i så att säga möblerade rum.

-XX vill jättegärna ha en hund, men inte jag, och så jobbar vi skift båda två, sa jag.
-Jaha, är ni poliser? frågade Den Andre.
-Nä, vi jobbar med flygplan.

Först senare reflekterade jag över att av alla tusentals yrken personen i fråga kunde ha gissat på, föreställde sig hen att vi båda hade anställning inom ordningsmakten.
Det kändes konstigt.

Jag har verkligen inga specialstyrkemuskler att tala om, bara ganska seniga armar och en muffintop över jeanslinningen, och jag är långt ifrån en Gunvald när det gäller (siktar alltid mer på att vara en Steinar), och min sambo är inte heller något machomonster.

Är det något särskilt framträdande drag i min ordningssamma, näst intill beskäftiga personlighet eller min sambos kustjägarfrisyr?

Jag beslutade att ta det som en komplimang i alla fall, trots att jag föreställer mig, utifrån de poliser jag har träffat IRL, att den yrkesgruppen innehåller minst lika många rötägg som någonsin flygbranschen.


Googlesnodd bild på gullig scheeefer som man säger i våra hemtrakter.

Som om någon bryr sig?

Gjorde en sådan där blogglista nu igen…

1. Hur gammal är du? 33.

2. Hur gammal känner du dig?
Det händer att jag får en svindlande förnimmelse av samma gåpåiga upptäckarlusta och drivkraft jag hade när jag var arton, men samtidigt har jag landat i en medelålders kvinnas sätt att se på världen, så jag säger 33. Jag känner mig 33.

3. Vad har du gjort i dag?
Joggat (mest gått i snabb takt och sprungit korta sträckor), ätit frukost, lyssnat på en ganska ny P3 Dokumentär om en brandolycka i Borås. (Den var mycket gripande och gav mig perspektiv på mina egna ”problem”, ej värda namnet i sammanhanget.)

4. Vilken film såg du senast?
Mina drömmars stad, men är ändå glad att jag får tillfälle att se hela filmen när den visas på SVT i kommande veckan.

5. Vem ringde du senast?
En flygvärdinnekompis på väg hem från jobbet igår kväll.

6. Är du besatt av någonting?
Upplever skrivandet som en besatthet i viss mån, eftersom jag har väldigt svårt att vara utan det. Känner ett stort behov av att ägna större delen av min tid åt det.

7. Är du rädd för blod?
Inte ”rädd” för att se det, kan utan problem agera lugnt vid olyckor och assistera, men jag aktar mig för närkontakt med andras blod eftersom det kan bära smittor.

8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu?
På övervåningen i min och min sambos nya lägenhet, som i jämförelse med alla mina tidigare boenden känns enormt stor och lyxig.

9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige?
Tänkte snobba lite och leverera hela skalan från von Otter till Löfvén (eftersom jag gick på universiteeeet, vilket jag så gärna framhåller i tid och otid) men blev tvungen att googlekolla mig, och upptäckte då att jag missade inte mindre än nio stycken. Shame on me…

10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga?
Se ovan…

11. Vilken färg är dominerande i din garderob?
Det är dött lopp mellan svart och blå.

12. När vaknade du i dag? Strax innan klockan sex. Ledig förmidda


13. Vilken är din favorithögtid?
Mina och min sambos all-day-superfun-days!


14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
Bara här, just nu.

15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? Skien.

16. Hur vill du tillbringa din pension? Som intervjuad i SVT’s tråkigaste litteraturprogram en gång i veckan, annars promenerande i Stockholmshösten med något spännande i lurarna. Skulle också kunna tänka mig att flytta till Hobbiton om man kan köpa en bostadsrätt där.

17. Vad lyssnar du på just nu? Min skrivplaylist. Ska göra en ny inom kort, de har oftast bara en livslängd på några månader även om vissa spår tenderar att återkomma.

18. Har du någon gång brutit ett ben? Nä, men tårna flera gånger, och så har jag haft en spricka i armen efter att jag föll av en hysterisk häst.

19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/din kyl? En muslilimpa och ost av typen ”dagisost”, det vill säga en mycket mild, kanske Billinge eller Arla hushållsost. Det funkar som mellanmål vilken tid på dygnet som helst. Spenat, fryst lax och Twix är också bra att ha.

20. Vem är din favoritkändis?
Gillar mest gamla döingar, men annars Amy Schumer, Ulf Lundell, Mia Skäringer och Anna Mannheimer.

21. Vad är du på för humör just nu?
Känner mig ganska avslappnad. Harmonisk liksom. Har ett slags lugn mellan stormar.

22. Vilka världsdelar har du varit i?
Bara Europa, Nordamerika och Oceanien om man inte räknar mellanlandningar och så.

23. Snarkar du?
Nja, är enligt uppgift helt knäpptyst när jag sover, tills man plötsligt, ungefär var fjärde timme, hör en jättesnarkning med riktig snörvelinandning, oftast i kombination med några lösryckta ord av klassiskt underligt sömnprat.

24. Vilka yrken har du provat på?
En hel del faktiskt… Har en lista här, men sedan dess har administratör och Crew Controller tillkommit, plus att jag faktiskt är författare i ordets rätta bemärkelse, till och med medlem i Författarförbundet.

25. Hur går du helst klädd?
Är bekvämast i jeans och tröja när jag är ledig, men föredrar kavaj i formella sammanhang, och höga klackar när jag vill markera pondus. Håller gradvis på att till viss del bli en tjej som trivs i (en inte alltför girly typ av) kjol och klänning.

26. Vilket stjärntecken är du född i?
Kräftan. Har ett svårknäckt skal.

27. Vilket är ditt favoritgodis?
Choklad i de flesta former, men Twix, Milkyway och Mars toppar listan.

28. Vad sa du senast? ”Tack” och något om vädret till min granne som passerade in genom porten före mig och höll upp dörren.

29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan?
Idrott antar jag.

30. Vad har du på dig just nu?
Jeans (Filippa K), T-shirt (H&M L.O.G.G), svarta strumpor (Primark), bh och trosor från Victorias Secret. Smink av blandade fabrikat, Juicy Couture-parfym, ett jättegammalt halsband med flygplansberlock, ett gäng armband från Lindasmycken.

31. Vilken är din favoritaffär?
Filippa K, Ralph Lauren Denim & Supply och Desigual ligger ungefär lika bra till.

32. Vad har du för storlek i kläder?
Det diffar jättemycket mellan olika plagg från olika märken, men tror att jag är en ganska typisk 36/38 någonting.

33. Vad har du i dina fickor?
Nycklar, en tvåhundralapp (yeay, det hade jag glömt, den ligger kvar sedan jag fick tillbaka den efter ett utlån till en kompis för ett tag sedan!), ett läppbalsam från Burts Bees.

34. Vad köpte du senast?
En Dermalogica ansiktsrengöring på nätet efter att ha kollat Pricerunner.

35. Hur många gånger har du flyttat?
Läs min blogg så får du veta!

36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med?

En Twix, ett flygplan och en pilot så att jag skulle kunna ta mig hem.

37. Är du morgon- eller kvällsmänniska?
En utpräglad morgonmänniska. Har inget emot att somna klockan åtta på kvällen om jag får tillfälle att ta vara på gryningstimmarna. Lämnar obesvärat sängen klockan 3 på morgonen när jag jobbar tidigt skift.

38. Senaste filmen du såg på bio?
Se svar på fråga 4.

39. Har du blivit sydd någon gång? Nix. Men min mamma som är sömmerska har nålat mig i skinnet ett par gånger när jag har tvingats till de enda modelljobb min högst ordinära kropp duger till.

40. Har du någon gång badat naken utomhus?
Nä. Är inget pervo.

41. Vad åt du till frukost?
Havregrynsgröt med honung och en ostmacka. Drack VitaminWell Defence.

42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan?
Jag hade precis bestämt mig för att ”aldrig mer skriva”, sov otroligt dåligt och arbetade som flygvärdinna och lite motvilligt med vissa textuppdrag eftersom jag ansåg att jag behövde pengarna. Avskydde ett ganska stort antal av mina dåvarande kollegor. Bytte ofta telefonnummer av förklarliga skäl.
Fy fan, det var inte bättre förr.

43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning?
Nej, jag tar ansvar i trafiken.

44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Min sambo.

45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover?
På sängbordet.

46. Vad var det sista du åt?
Ovan nämnda frullen!

47. Vem är världens vackraste kvinna?
Kate Hudson.

48. Är du blyg?
Nej, men introvert. Det är en helt annan sak, men folk blandar ofta ihop begreppen och säger ”men du som är så öppen och framåt” när jag förklarar att jag har ett stort behov av personligt utrymme och tid för mig själv.

49. Vilken var den sista konserten du var på?
Måste ha varit flera år sedan, förmodligen tillsammans med min kulturkompis Susanna. Eller kanske var det Lundell i ensamhet… Minns inte.

50. Vad heter du i andra namn?
Sofie.

51. Har du varit med om en bilolycka?
Ja, en mindre.

52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet?
Ja. Jag vore väl en själlös individ annars?

53. Vilken är den roligaste träningsformen?
Bouncefit och joggpromenader med schyst soundtrack.

54. Har du några husdjur?
Nej.

55. Vill du gifta dig?
Ja! Men inte hålla något stort bröllop.

56. Vad är du sugen på just nu?
En Twix framför Netflix.

57. Vad är klockan?
Arla förmiddag.

58. Vad är det konstigaste du ätit?
Vet inte… Sand när jag var liten?

59. Har du någon udda förmåga?
Jag kan ofta ”känna på mig” om ett beslut som någon fattar är bra eller dåligt. Det är inget övernaturligt voodootjafs eller så, bara en ganska välutvecklad perceptionsförmåga i fråga om att räkna ut konsekvenser.
Har noterat det genom att hålla tand för tunga många gånger och sedan, tyst för mig själv, konstatera: ”Vad var det jag tänkte!”
Jag vet också när någon ljuger för mig, så det är ingen idé för någon att dra en vals.

60. Var växte dina föräldrar upp?
Mamma i Småland och pappa i Stockholm.

61. Vad önskar du dig i julklapp?
Det är hundra år kvar till julafton, och jag firar sällan jul som andra människor, jobbar oftast, men kanske risgrynsgröt till frukost i fredstid med Absolute Christmas i bakgrunden och en doftande gran i vardagsrummet? Det vore mysigt.

62. Har du någon gång uppträtt inför massa människor?
Ja, väldigt många gånger. Om man räknar debatter, föredrag och konferenciergrejor som att ”uppträda”.

63. Göteborg eller Stockholm?
Stockholm! Det är inte ens en jämn tävlan!

64. Har du sett någon dö?
Nej, aldrig.

65. Har du någon gång ringt polisen?
Ja.

66. Hur många grader är det ute?
Ingen aning, don’t care. Om jag fryser tar jag på mig mer kläder.

67. Vilken färg har ditt hus?
Det är inte mitt hus, det är bostadsrättsföreningens och bankens.

68. Vad sjöng du senast?
”WHAT IF GOOOOOOOD WAS OOOOOOONE OF UUUUUUUUS!!!!” I duschen. Skrikvrålsjöng det faktiskt, eftersom det låter så bra i duschen.

69. Har du insett vilka som är dina äkta vänner?
Ja. De är få men bäst i samtliga test.

70. Har du någon gång varit ”medverkande” i en rättegång?
Nej.

71. Har du svenskt ursprung?
Ja, i alla fall så långt tillbaka som jag hittills har kommit i släktforskningen, men någonstans kom väl min släkt också ifrån.

72. Hur mycket väger du?
Vet inte. 60-65 kanske.

73. Har du ett turnummer?
3.

74. Vem kramade du sist?
Min älskade sambo.

75. Har du någon gång åkt snowboard?
Ja. Skittråkigt.

76. Kan du åka skateboard?
Kunde lite i högstadieåldern, men var klart bättre på inlines.

77. Nämn någon du beundrar och varför?
Astrid Lindgren. Hon och hennes karriär kan lära alla någonting om att stå på när det är tungt för att kunna ha roligt ibland.

78. Har du gröna fingrar?
Nej, inte alls, kan knappt hålla liv i en kaktus.

79. Har du svimmat någon gång?
Väldigt många gånger, har lågt blodtryck och slarvade ofta med mat och sömn när jag var yngre.

80. När lärde du dig senast någonting nytt?
Igår, när jag insåg en grej om en kollega.

81. Har du, eller har haft, något smeknamn?
Emma när jag var liten, och Ludde (efter Ludmila Engqvist som jag ansågs vara lik), annars EE, Double Echo Alfa och nu på senare tid min favorit bland namn: DUNDER!

82. Vad skulle du göra om du fick full lön i ett år utan att behöva jobba?
Fortsätta jobba, köpa fler fina väskor och åka taxi i stället för SL i större utsträckning.

83. Är du vidskeplig?
Både ja och nej. Jag lägger aldrig nycklar på bordet, noterar när det är en ring runt månen, men ser aldrig ”dåliga omen” eller så.

84. Vilka är dina största svagheter?
Ställer höga krav på mig själv och min moral, ibland orimligt höga krav på andra människor och deras moral. Kan framstå som beskäftig och ”goodie-two-shoes” (heter det så?).

85. Vad händer till helgen?
Nästa helg? Då ska jag vara ledig, fixa i lägenheten och skriva.

86. Om du skulle få en miljon kronor för att hugga av den hand du inte skriver med, hade du gjort det då?
Aldrig i livet, vad är det för jävla psychofråga?

87. Vad har du gjort idag för att ditt liv ska vara bättre imorgon?
DET var en intressant fråga! Ska tänka på den under dagen och försöka åstadkomma något.

88. Nämn tre saker du absolut inte kan göra?
Tycka om alla människor, rösta höger, hålla mig vaken genom en hel Star Wars-film.

89. Vilken är din favoritrestaurang?
Äter sällan på något fancy ställe, så kommer inte på någon riktig supermat just nu, men jag uppskattar Itamae sushi.

90. Bada eller duscha?
Bada! Älskar att ligga i varmt vatten och lyssna på ljudbok eller radiodokumentär, bara vara allmänt slö och mindful.

91. Är du bra på att laga mat?
Nä, inte ett dugg.

92. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb du har haft?
Ja, under mina sex år som flygvärdinna. Och så har jag väl haft någon sådan där ful pikétröja med företagslogga när jag extrajobbade som säljare under studietiden.

93. När och varför var du på sjukhus senast?
Njurproblemen.

94. Vilket är ditt drömyrke?
Bestsellerförfattare vid sidan av ett ”vanligt jobb”. Trivs bra på det jag har just nu, till exempel.

95. Har du några piercings?
Nä. Hade ett hål högst upp i vänsterörats brosk när jag var yngre, men inte nu längre.

96. Löskokta, hårdkokta eller stekta ägg?
Fyra minuter kokt eller lätt stekt på ena sidan, utan brun stekyta. Äter det helst med rostat bröd som kan soaka upp alltihop.

97. Om du fick resa tillbaka i tiden och uppleva en händelse, vilken skulle det vara?
Fredsdagen 1945, i vimlet på Kungsgatan.

98. Vad gjorde du 8.00 imorse?
Joggpromenerade.

99. Har du gråtit idag?
Nä. (Men det är tidigt ännu 😉)

100.Vilken fråga skulle du vilja ställa till dig själv just nu?

Varför har du ägnat en ganska lång stund åt att googla fram den här listan och svara på alla frågor?

För att jag gillar att fylla min blogg med innehåll som av allt att döma intresserar er som klickar er in här, så you are welcome!


En selfie, inte lika osminkad som sanningen i texten ovan.

Kvällens soundtrack

Ikväll lyssnar jag på en av mina främsta kvinnliga förebilder, långt mer ”feministsmart” än de allra flesta kvinns i platta skor.

Feminist utan koll måste vara trist…

Jag fick ett mejl från en journalist idag, som undrade om jag kunde tänka mig att kommentera en text jag skrev för Aftonbladet för ganska exakt tolv år sedan.
”Det var ju ett tag sedan” konstaterade hon, men ställde ändå frågan om jag minns hur jag tänkte när jag skrev.

Det gör jag.

Jag skulle högst sannolikt ha skrivit en bättre text i ämnet idag än när jag var tjugo år, men mina åsikter ligger där de ligger, i just den här frågan.

Så här svarade jag:

Ja, jag minns att jag fann medlemmarna i den grupp som då började kalla sig Fi skrämmande exkluderande och hatiska, och att de ofta gjorde mig till symbol för en obildad ”daddys girl” som någon ur gruppen (jag minns tyvärr inte vem) slängde ur sig, vilket jag som har en socialistisk hållning och en mindre aggressiv och mer självklar inställning till kampen för rättvisa mellan klass och kön anser djupt orättvist.
Det störde mig också att de alltid kom till debatter i stora, tisseltasslande grupper när de skulle möta en person (ibland mig) och inte höll sig för goda för att himla med ögonen och hånskratta åt vad jag och andra ”på vanliga vänsterkanten” hade att säga om vår roll i universitetsvärlden, arbetslivet m.m.
Tyvärr har min bild av den ”typiska Fi-medlemmen” inte motbevisats sedan dess, och därmed inte heller förbättrats.
Tvärtom har jag ibland fått utstå ganska obehagliga påhopp från Fi-anhängare som av någon anledning anklagar mig för att ”springa patriarkatets ärenden”. Det är det sista jag gör, och personligen tror jag att det som stör någon som säger det egentligen, är att jag inte är tillräckligt naiv för att springa hens ärenden.
För mig är Fi på Sverigedemokraternas nivå i fråga om politisk inkompetens, och det är min stora skräck att de ska ta sig över fyraprocentsspärren i kommande val.
Citera mig gärna!

Vänlig hälsning EvaEmma

Kunde ha berättat ännu mera, liksom utförligare, om vad som har hänt sedan sist.

Jag försökte till exempel studera genusvetenskap på Stockholms universitet ett tag, men även om jag kunde ignorera de tokiga klasskompisarna, unga kvinnor i otidsenliga kläder och med allmänt missnöjd uppsyn, som vid minst ett tillfälle jag kan minnas tydligt gjorde gemensam sak av att tala om för mig att jag ”inte var välkommen i deras klassrum” och ”inte borde få delta i den här undervisningen” blev det för mycket för mig när Tiina Rosenberg klev in i rummet (ackompanjerad av de andras jubelsång, på det där typiska sättet som slutna grupper hälsar sina sina ledare när de ingår i sektliknande sällskaps toppskikt) och började tala om för oss att böckerna om Anne på Grönkulla inte är något annat än en skildring av unga flickors lesbiska sexuella fantasier.

Då kilade jag raka vägen till studievägledaren, som med en trött men av allt att döma förstående suck lät mig byta till en annan sju-och-ett-halvtpoängare, inom ett område med mer substans.

Jag gjorde ett ryck något år senare, kontaktade kursadministrationen och frågade om jag kunde få tenta av poängen utan att delta i ytterligare undervisning eftersom jag vid tillfället brann för att komma över en magisk gräns av antal studiepoäng (kosta vad det jävlart kosta ville, tydligen!), och minns inte om jag fick något svar eller ej, men fullföljde i alla fall aldrig den planen.

Nu är jag fortfarande en alldeles vanlig socialist ur arbetarklassen, med strax under 400 universitetspoäng och ett jobb i en mansdominerad miljö.

Jag vet vad jag kan och vad jag vill och vad jag klarar, och jag behöver inte följa minsta motståndets lag och hålla med någon hetsig mobbare bara för att jag råkar vara kvinna.
Representanter för nazi-feminister göre sig därmed icke besvär, varken nu eller då.

Att läsa någon annans dagbok

Blev väldigt intresserad av boken Tonårstjejens dagbok redan när jag hörde talas om den för första gången, och ser verkligen fram emot att läsa den.

Anser nämligen att det är en djupt kränkande, stor och oförlåtlig synd att smygläsa någon annans privata anteckningar, och därför en ynnest när man får tillfälle att göra det med upphovspersonens tillstånd.

Ett drogrelaterat tips

Berättelsen om mitt livs första och förhoppningsvis enda överdos slash läkemedelsförgiftning.

Jag tänkte dela med mig till er, bästa läsare, av en sådan där oglammig visdom som jag har förvärvat genom bitter erfarenhet.

Som den renlevnadsmänniska jag är, som alltid har avstått både alkohol, cigaretter och tyngre grejor och aldrig ens övervägt att göra annorlunda, har jag alltid haft en mycket avslappnad inställning till (för att inte säga obefintlig respekt för) receptfria läkemedel.
-Vaddå farligt att ta 4 Alvedon och 2 Ibuprofen, det gäller ju bara om man har typ skrumplever och hjärtflimmer, har jag resonerat och stoppat i mig både Voltaren och amerikanska Advils vid mensvärk och ont i huvudet, aldrig fått några problem av det.
Jag har haft det största förtroende för läkarvetenskapen i det avseendet, litat på att inget jag kan köpa över disk utan att ens behöva visa legitimation skulle kunna skada mig, ens i dubbel dos.

Så kanske ni också tänker, kära läsare, och då är det tyvärr min plikt att informera er om en grej som ni INTE ska underskatta farorna kring, och MÅSTE akta er för att göra.
Ergo, det här ska man, i tur och ordning, inte göra:

1. I ett tillfälle när man upplever ett oförklarligt illamående och ingen uppenbar orsak står att finna, lyssna på en kompis som säger ”käka sånna dära, vahettere, åksjuketabletter, du vet, piller mot flygspya, det hjälper!”

2. Svälja en tablett på morgonen, vänta ett par timmar och besviket tänka att det inte hjälpte alls, då ta en till, konstatera att det faktiskt hjälpte lite, och cirka fyra timmar senare ta ännu en, för att ”behålla effekten”.

Anledningen till det är att man plötsligt, ungefär en timme efter sista tabletten, kan börja må riktigt skumt.
Få hög puls, känna sig varm som om man har feber, uppleva kraftig yrsel och se dubbelt, suddigt, samtidigt som man övermannas av en enorm matthetskänsla, så där så att benen nästan inte bär.

Jag var på bio när det hände mig, och trots att jag försökte sitta kvar och så att säga andas mig genom det, behålla lugnet, blev jag till sist tvungen att lämna lokalen, snubblade och föll flera gånger i den mörka trappan.
Tog mig hem, övertygad om att jag hade drabbats av någon otäck influensa eftersom jag var extremt torr i munnen, hade svårt att svälja utan att det sved helvetiskt i halsen och knappt kunde stå upprätt due to yrseln och synproblemet.

Rasade i säng tämligen omgående och sov som en död i åtta timmar (betydligt mer än jag brukar sova), drömde jättekonstigt men vaknade och mådde ganska okej (bortsett från illamåendet som är något av ett konstant, fullständigt obegripligt tillstånd i perioder).
Någon timme senare var inte synfältet suddigt längre, och därmed var ordningen återställd.

Hypokondrisk som jag är började jag naturligtvis googla på symptomen, men när jag inte fick napp började jag analysera föregående dags mat, dryck, sysselsättningar och… MEDICINEN!
Googlandet fick ny fart, och nu jävlar stod det klart att den där oskyldiga brittiska åksjukemedicinen hade gett mig en kraftfull reaktion på en överdosering.
”Ta aldrig fler tabletter än tre under ett dygn” står det klart och tydligt att läsa i bipacksedeln, liksom att det centrala nervsystemet kan ta skada av dess aktiva ingredienser.
Bland övriga sökresultat fanns en artikel om en ung kvinna som dog efter att ha tagit medicinen i samband med alkohol, och berättelser om barn och klent byggda vuxna som hade fått hallucinationer av min ”ofarliga” medicin.
(Blev iskall när jag läste det sista, var alla påfrestningar under det senaste dygnet bara en illusion?)

Botemedlet vid överdos beskrevs som magpumpning, alternativt, om det har gått mer än en dag sedan missödet, att dricka stora mängder vatten för att ”driva ut” eländet ur kroppen.
Och gissa om jag gjorde det…
Hällde i mig litervis med vatten hela dagen och mätte oroligt min puls med två fingrar under örat mest hela tiden.

Men inget ont som inte har något gott med sig, som man brukar säga, för en extra biverkning av den där lilla ofrivilliga trippen är att jag anser mig officiellt varnad och ämnar passa mig som fan för minsta Ipren i framtiden.

Och nu när lite tid har passerat sedan incidenten är jag ganska säker på att jag kommer att överleva, men vill ändå höja ett varnande pekfinger till alla som använder mediciner mot ”motion sickness”, som Postafen, Calma, Dramamine eller Kwells, och särskilt till dem av er som ger dem till era barn. (Säg till dem att luta huvudet lite bakåt och titta ut genom fönstret i stället.)


Här ska banne mig inte pillerknarkas på bekostnad av min hälsa, då lever jag hellre med ständigt återkommande nausea (som sannolikt, om man stretchar fakta och logik lite, kan härledas till stress och min kvinnliga cykel) resten av livet.