Vet instafnissarna på filmfabriken och dyngbaggegalan om det här?

När jag läste Agneta Wrangels självbiografi nyligen påminde ett stycke mig om en specifik scen i en av hennes sons (Gösta Ekman d.y) filmer.

Jag tycker om den typen av kulturhistoria, som berättar vad konstnärer, komiker och andra röriga själar ”får allt ifrån”, skänker djup åt de allra underligaste eller billigaste poänger.

(Agneta Ekman Wrangel-boken var förresten en besvikelse på många sätt, i övrigt. Men jag ska återkomma till det, vid tillfälle.)

Den farliga färgen?

Är så himla nöjd med mina nyfixade naglar.

En av dem var avbruten ända ned till nagelbandet med anledning av mitt engagemang i konsthantverk (ibland gör konst ONT!), men en skicklig nagelskulptris lagade den med härdad plast så att jag slipper gömma ena handen och känna mig allmänt ovårdad.

Stil och klass…

Alla som har mainstreamrest i Asien någon gång ojar sig alltid över att Singapores flygplats är så väldigt fiiiiin.
Har mellanlandningsbesökt den några gånger nu, men inte riktigt hunnit se så mycket av den förrän ikväll när jag har strövat lite mellan terminalerna. Och efter att ha upptäckt Krispy Kreme är jag benägen att hålla med. Fiiiin flygplats.
Vackra inomhusträdgårdar i all ära liksom, men donuts kan göra hela skillnaden för trivseln under en lång flygresa.

(På tal om slentrianresenärer är det förresten min stora fasa att hamna bland en sådan där grupp loja unga svenska kvinnor som går ombord på flygplan i flipflops med otvättat hår, suckar på ett löjligt blasé sätt och sover med armar och ben hängande i hela mittgången. Vill på intet sätt misstas för eller kopplas samman med en sådan figur. Även om jag inte direkt sportar stilettklackar på mina resor anser jag att ett flygplan är att jämföra med en classy restaurang i fråga om passande klädsel och uppträdande, håller gärna lågmäld och diskret profil, klädd i helsvart, byxor och långärmad tröja eller en enkel klänning i minst knälängd. Och gnälls på förseningar, jetlag eller allmän trötthet görs det jävlar i mig inte från min plats, oavsett placering och bokningsklass. Att resa är ett privilegium som man bör ha vett att uppskatta, särskilt om man knappt är torr bakom öronen men ändå har hunnit bli så uttråkad på allt vad omvärlden heter att man stänger in sig i lurar och ögonmask redan under säkerhetsinformationen.)

Hong Kong-promenaderna

För en vandrare som mig är Hong Kong något av ett paradis.
Jag går och går och kommer aldrig till något tråkigt.
Hong Kong Island kan sägas vara en uppförsbacke mot bergen, som innehåller de mest välplanerade och välskötta vandrings- och joggingleder, ständigt befolkade av vandrare och joggare, och utan minsta antydan till nedskräpning.
Jag njuter verkligen av mina ”hikes” som de bofasta benämner mina promenader, och stannar ofta för att se mig omkring, eller bara sitta ned i en park och vara lite mindful på ett sätt som jag väldigt sällan är hemma i Sverige.

Utsikten på bilderna är mobilfotad från The Morning Trail, en sträcka som bland annat innehåller den del av Hong Kong som var allra först med att få elektrisk belysning.

Häshtägg spoiled

När jag flög till Hong Kong med Singapore Airlines på min 35-årsdag överraskade besättningen mig med en födelsedagstårta av exakt den typ jag tycker bäst om: choklad med chokladfyllning och chokladglasyr.
Jag blev jätteglad, men åt bara i ena kanten eftersom den stora tårtan säkert räckte till hela besättningen efter mitt party. (Jag säger inte att jag tror att besättningen åt av jättetårtan sedan, jag säger bara att jag som före detta flygvärdinna fattar grejen med att hantera mat och godis på ett hållbart sätt så att så lite som möjligt går till spillo och så många som möjligt får glädje av födan.)
Strax senare, över Vietnam, blev jag vittne till ett spektakulärt åskväder.
Det är något mycket speciellt att se ett åskväder, en regnbåge eller norrsken ovanifrån, och varje gång det händer har jag ett Jesus-moment, tänker på ”The Universe” som karaktärerna i How I Met Your Mother brukar tala om.

Häshtägg feeling blessed.

Hong Kong-vanor

Jag trivs så himla bra med att ha två hem just nu.
Hemma i Hong Kong har jag skaffat mig vanor, och en av dem är att dricka mosad mango med is varje morgon, innan jag joggar en sväng och börjar med dagens skrivande.