Har hittat en utmärkt plats för skriveriverksamheten just nu, sittande i fönstret med några kuddar, ibland spejande upp mot peaken.

Det är uppförsbacke i textandet ibland, som vanligt, men jag har turen att ha en liten men i sammanhanget mycket pålitlig fanclub som peppar mig att hänga i, inte ge upp eller ge mig in i den stora självförtroendekrisen igen. Det är en ynnest och något jag är djupt tacksam för.