Inatt försvinner en timme från mitt nattskift och kommer inte åter förrän i höst, om jag jobbar när vintertiden slår till.
Det känns fint.

Vidrörde med en flyktig tanke faktumet att jag inte har burit klocka på handleden sedan december 2015, och kan konstatera att jag inte saknar det alls.
Iphonen och solur funkar utmärkt.

Dessutom har jag en god känsla för att uppskatta vad klockan är, även om jag vaknar mitt i natten eller har befunnit mig i engagerat skrivmode hela dagen. Det är en underlig talang som skulle vara användbar om inte just iphonen eller ens soluret fanns.


Googlesnodd bild på en Breitling Jupiter Pilot Watch, som jag en gång hade en hygglig kopia av. Gillade den jättemycket, inte minst för att den ofta fick dräggiga killar att flytta blicken från mina bröst.