Det finns ett fåtal riktigt stora musikupplevelser i mitt liv.
En av dem involverar Bruce Springsteens Radio Nowhere, en annan den ganska nya Springa av Ane Brun, och gemensamt för samtliga tillfällen är att musiken plötsligt tonsatte en händelse, en känsla, en insikt med samma exakthet som ett väl valt soundtrack till en filmscen.
Och samma grej hände faktiskt för några dagar sedan, när en slump sammanförde en händelse i mitt liv med If the Hudson overflows.
”BOOM” bara, rasade den in i mitt huvud, via varje sinne, och jag kände mig som en ovanligt lycklig seriefigur.