Jag har en kompis som jag alltid har tyckt extra mycket om för att hon är lite bättre än alla andra människor.
Vi lärde känna varandra för ganska många år sedan när vi båda arbetade som flygvärdinnor, och en gång för ungefär hälften av de åren sedan, en dag i december, seriebombarderade jag henne med sms för att JAG VILLE PRATA OM EN GREJ.
Kompisen ringde upp mig strax senare, mer eller mindre i samma sekund som hennes flygplan hade landat och det var grönt ljus för att slå på mobilen igen, och så pratade vi om MIG MIG MIG BARA MIG MIG MIG och det som jag tyckte var så himla viktigt jättelänge. Kompisen var en idealiskt hygglig kompis som sa precis vad jag ville höra, peppade och stöttade mig som ingen borde orka peppa och stötta en dramaqueen efter en lång dag på jobbet.
Sedan lade vi på, och lite senare på dagen insåg jag att det var kompisens födelsedag, att hon var på väg till sitt firande med familjen medan hon tog sig tid att snacka med sin upprörda kollega.

Jag skämdes som fan.

Men till mitt försvar kan sägas att jag aldrig glömmer hennes födelsedag igen nu.

Den infaller ju X antal år efter att jag var världens sämsta polare som borde ha fått en smäll i stället för ett peptalk.

I år får hon en bok och ett kort med en färgglad luftfarkost.