Jag skriver (om) och skriver (om) och skriver (om).

Och helvete vad det går undan ibland.

Plötsligt bara har jag ett helt kapitel i famnen, färdigredigerat och klart in i minsta detalj.

Och hela tiden ett spår av Pugh på repeat i lurarna.

”De sa du var slut och borta, kommer aldrig bli hel igen, då skulle de bara veta vilken djävul som bor i dig…”