-Jag ska bli mormor! berättade en bekant.
-Åh, vad kul! Är det din son eller dotter? frågade jag.
Ridå.

Till mitt försvar har jag en tuff vecka, i flera avseenden.

Känner mig i alla fall ganska snygg i mina nya kläder, och på tisdag ska jag Olaplexbehandla mitt hår på Björn Axén.

Har på senare tid, i samband med att jämnåriga som tidigt hemföll åt extensions och idogt plattångsanvändande anförtrott mig att de är mer eller mindre flintskalliga under fejksvallet, börjat uppskatta min yviga, okonstlade hårkvalitet, som överlever två tvättar om dagen, gummisnoddskav och allt möjligt, växer en dryg centimeter i månaden, och tänkte därför gulla lite med det genom att låt proffs kleta vårdande kemikalier i det.

Förra gången jag klippte mig delgav jag kvinnan med saxen min misstanke om att ett fåtal grå hårstrån hade dykt upp i benan, varvid hon noggrant undersökte hela min skalp (DET är god service) och sedan konstaterade att det jag menade var pigmentlösa strån i själva verket var ”väldigt ljust blonda” strån, vilket tydligen är vanligt i den typiskt skandinaviska hårfärg jag är begåvad med, som skiftar lite allmänt mellan Saltkråkan-Malin, ljusbrunt och (tydligen) till och med vitt ibland.

Hennes ord var en lättnad, men jag överväger ändå att färga håret snart. Lite mörkare, till en sofistikerad nyans som framhäver ögonen.

Och som kanske ger ett mer intelligent intryck…