Slog spontant till på de här skorna alldeles nyss.

     
Anklagar (utöver något gammalt latent Marion Jones-komplex) allmänna vårkänslor som triggades igång av att jag hörde talgoxar och måsar när jag vaknade i morse, men tycker att de fick mig att fatta ett riktigt bra beslut i just det här fallet.
(För övrigt ser jag som sagt inget moraliskt fel i att köpa mycket kläder och skor, om man har råd, och det har man om man jobbar mycket och prioriterar rätt. Pengar innebär först och främst trygghet för mig, det vill säga lägenhetsamorteringar och månadssparande. I andra hand innebär de bekvämlighetslyxen av att inte behöva bry sig om vad mat och andra vardagsutgifter som försäkringar, tandläkarbesök och mediakonsumtion kostar, och i tredje hand innebär de snygga kläder, resor, upplevelser och prylar att skämma bort mig själv med. Jag är bra på att anpassa mina utgifter till min aktuella inkomst, och anser inte att mina köpvanor är omiljövänliga eftersom jag säljer det som jag har tröttnat på via Tradera eller skänker det till Stadsmissionen. Observerar ofta att jag tycks ha en bättre ekonomi än många av mina jämnåriga, även i de fall jämförelseobjekten tjänar mer än jag, och tror att det är en direkt konsekvens av att jag alltid har jobbat, också under studietiden, och försörjt mig själv sedan strax innan jag blev myndig. Kan känna visst förakt för människor som aldrig har haft eller ens strävat efter den självständigheten.)