I perioder av mitt liv har jag haft särskilda ”sömnsoundtrack” att somna till, och jag berättar gärna att de har varit till exempel Eldkvarns Jag är bättre än dig, Ulf Lundells Natt och Marie Fredrikssons I en tid som vår, något mer motvilligt att de också har varit Do you always have to be alone och Go to sleep.

Under en lång tid lyssnade jag dock på Rikard Wolffs svenska version av det där världsberömda amerikanska skolavslutningstalet om ”sunscreen” minuterna innan jag somnade, och jag kom att tänka på det nyligen, en alldeles vanlig seg onsdag när jag höll på med mitt.

Det är en mycket vacker text.