Jag behöver ett par nya jeans.
Beställde därför några olika modeller (samtliga mörkblå med bootcut) från Zalando och provade mig genom dem för att returnera paren som inte passade via en mycket klimatovänlig transport till Tyskland.
(Det är mitt favoritsätt att shoppa kläder på.)

Fann till min stora besvikelse att ALLA, även Levis-exemplaren som brukar vara pålitliga, var av mjukt strumpbyxtyg som gav mig kameltå och fula veck vid ljumskarna, och utbrast i vild desperation till en kompis att ”jag har blivit för gammal för jeans!”
-Va?
-Jeans ser inte ut som de ska längre, som de gjorde i min ungdom! Tyget ska ju vara stenhårt och stelt och inte ge efter det minsta förrän man har använt dem typ två hundra gånger och de formar sig perfekt efter kroppen! Det börjar så här, med någonting nytt i modeindustrin som inte passar för min kroppstyp, sedan är jag plötsligt som en sådan där medelålders kärring som går runt i kläder som jag har haft sedan jag var tjugotre för att allt annat är för samtida ungdomligt!
-Beskriv problemet, och betänk att folk svälter och fryser närmare dig än du tror.
-Det är enormt mycket stretch i jeans nu för tiden.
-Det är väl praktiskt? Mycket bekvämare.

Jag sa ”friendship over” och packade ned alla jeans i kartongen igen, returnerade den, tänkte att det är mycket ont genom tiderna som har kommit från Tyskland.

Nu letar jag förgäves efter ett par Levis 715 helt utan minsta stretchfiber. Har hellre trycksår på höftbenen än hängig tantjeansrumpa som majoriteten av alla tjugoåringar (och tydligen minst en av mina kompisar) av någon anledning föredrar.