Igår skulle jag skicka en emojitumme i ett sms till en kollega, men slant och sände en puss-smiley i stället. (Det är min mest använda eftersom jag i stort sett bara skickar emojis till min sambo.)

Vi fnissade båda lite åt det, och jag tänkte att det i alla fall inte var lika obekvämt som den där incidenten jag läste om i något sammanhang, när en amerikansk kvinna skulle lämna ett dödsbesked och skickade ett sms med innehållet ”Gamla faster Något Namn gick bort inatt, vi sörjer och saknar henne enormt mycket, LOL”.
En yngre släkting hörde genast av sig och frågade varför hon hade skrivit ”LOL” i smset, och Den Obildade svarade då att hon tyckte att det var passande att avsluta med ”Lots Of Love” i utskicket till alla i kontaktlistan, hade inte förstått att hon egentligen kommenterade dödsfallet med ”Laughing Out Loud”.

I det perspektivet känns inte min plötsliga ömhetsattack mot en kollega som en särskilt stor tabbe.
Jag har säkert begått större och värre etikettbrott utan att ens vara medveten om det, lantligt oborstad som jag är.