Jag tycker att jag är ganska duktig på att hålla efter min mejl.

Kollar inboxen minst en gång i timmen när jag inte är på jobbet, och avgör snabbt vilka meddelanden som behöver besvaras genast (och svarar på dem), vilka som kan besvaras lite senare (det vill säga innan jag går och lägger mig på kvällen), och vilka jag bara kan läsa eller radera utan återkoppling.


Ändå ser inkorgen ut så här mest hela tiden, och jag skulle kanske uppleva det som ett stressmoment om det inte vore för att breven från er som läser eller redan har läst ut Tebbes Tvivel gör mig så himla glad.

Ni uppskattande läsare är det bästa jag har, både i inboxen och i mitt skrivande liv över huvud taget.
Tack för att ni finns!