Det händer att jag får frågan om jag någonsin känner flygskam.
Svaret är NEJ.
Jag arbetar i flygbranschen, och på fritiden pendlar både jag och min man mellan Sverige och Hong Kong, flyger över hela världen för att träffa vänner, lära oss mer om andra kulturer, ha kul och koppla av, utvecklas som människor och i arbetslivet.
Jag har den största tilltro till vetenskapen som nyligen gjorde allt flygande mer miljövänligt (eller ”hållbart” som det ju heter i folkmun) genom att uppfinna winglets, miljöinflygningar och annat som för mänsklighetens förutsättningar framåt, och ser med spänning fram emot ”vad di ska hitte på härnäst” som min mormor beundrande brukar säga när hon läser om något revolutionerande i sin papperstidning.
Under den senaste månaden har jag vid flertalet tillfällen provat tåg som inrikes färdmedel, och har bara en enda upp-och-ned-vänd liketumme att ge för det.
Förseningar, inställda tåg, personal som inte har tillräcklig kunskap för att informera passagerarna, trängsel och utlovat ombord-wi-fi som inte funkar (vilket kan göra en resa ganska jobbig i områden utan mobiltäckning, när Spotify eller Storytel inte är ett alternativ för att stänga ute medpassagerarna) har gjort mig orubbligt negativ till allt vad marktransportromantiserande heter, och jag fortsätter att flyga stolt, med framtidstro och glädje.
SJ, Kustpilen och alla tidskapitalförstörande bussar kan förbli i sina gamla usla opålitliga spår, for all I care, och alla som snackar koldioxidutsläpp kan sitta som jag gjorde, några timmar på Berga station mitt ute i ingenstans med axelryckningar och ”jag vet inte” från stationspersonalen, SJ’s femton minuter långa telefonkö med påföljande hänvisning till Kalmar Länstrafik (med ny telefonkö, och vad som i efterhand visar sig vara helt felaktig information) som enda sällskap.

(Och don’t even get me started on skolstrejk-för-klimatet-Greta! Vuxenvärlden sviker henne genom att inte ordna med fungerande skolgång och rimlig allmänbildning, till exempel genom resor och möten med fler och andra människor än dyrkande fanatiker. ”Återvinn, konsumera medvetet och tänk framåt, världen kretsar inte kring dina obildade nojor”, är det enda jag skulle säga till en så uppenbart panikslagen och irrationellt skräckslagen stackars unge, och den/de som har skickat fram henne i strålkastarljuset som någon slags domedagshotar-Jesus borde känna skam långt mer än någon aldrig så frekvent flygresenär.)