I ett avsnitt (femte säsongen, avsnitt 14) av min enormt sörjda och saknade favvoserie HIMYM låter karaktären Barney Stinson föreställa sig att han blir intervjuad av en känd sportkommentator för att distrahera sig från sin nervositet.

Jag brukar göra något liknande, men det har ingenting med nervositet att göra.
Jag bara gillar att föreställa mig att jag är gäst hos Skavlan, och får prata ohindrat om mig och mitt en lång stund.

I ett så glamouröst ögonblick tänker jag mig att inte ens sådant här skulle vara awkward att tala om, och jag strövar ibland omkring och förbereder långa, kloka dialoger med anekdoter ur mitt liv som arbetare med litterära ambitioner, tänker ut frågor och svar och beslutar vad jag skulle ha på mig (jeans och något annat blått, plus en huvudsjal så klart).

Den enda tidigare erfarenhet jag har av tv-framträdanden är hetsiga debatter och ännu hetsigare barnprogram, men alla sådana minnen av bindgalna bokstavsbloggerskor och beskäftiga ungar är som bortblåsta i mina stjärnbeströdda framtidsfantasier om strålkastare och en proffsig sminkös med amerikansk brytning.

Tebbe ägnar sig åt liknande dagdrömmeri, och många andra människor jag känner också.

Gör ni det?
Vad tänker ni på då?