Min kompis Elin uppmärksammade en ny podd som jag tyvärr har missat men ska lyssna på vid tillfälle.

Det är faktiskt helt vansinnigt hur en del människor kan hänga upp sig på fenomenet barn, om ni frågar mig.

Jag menar, det är en ganska naturlig grej att föröka sig, och i det moderna, västerländska samhället är det dessutom valfritt, man kan själv bestämma om man vill ha ungar eller inte, och till och med om man föredrar att skaffa sig dem i tjugoårsåldern eller fyrtiofemårsåldern. (Jaja alla ”ofrivilligt barnlösa” som tar till lipen nu, mina skattepengar pröjsar era IVF-försök, gång på gång på gång på gång tills ni får uppfylla er högsta dröm och vara hemma från jobbet ett par år, torka spyor och höra vrålskrik hela nätterna, så chillax.)

Ändå är det som om valet att inte skaffa barn (än, for all you know?) alltid ska utvärderas, diskuteras och ifrågasättas av utomstående, som om det vore öppet för allmän bedömning och åsiktsbombardering.

Fler gånger än jag kan räkna till har jag fått påträngande frågor av mer eller mindre främmande människor om varför jag inte har några barn, om jag inte tycker om barn, och ofta en därtill hörande föreläsning om främlingen i frågas (sjukt ointressanta) barn och vad jag ”missar”.

Och så står man där, ställd som man oftast blir när någon är så jävla ohövlig att man alldeles tappar hakan och reaktionsförmågan.

Och egentligen borde man naturligtvis vara lika oförskämd själv, skicka en störtskur av frågor tillbaka, konstatera att barnivraren verkligen har skäl att ångra sitt beslut, borde skynda sig att ändra sin livsstil, men det GÖR man ju inte. I alla fall inte jag, som det har slösats med en alldeles för god uppfostran på. (Mina föräldrar hade lagom många barn.)

Det är faktiskt okej för alla att välja bort barn, om man hellre vill fokusera på sig själv. Barn är inget måste och ingen skyldighet, inget nödvändigt (ont). Mänskligheten dör inte ut imorgon för att inte alla förökar sig, och om ni frågar mig borde det faktiskt inte vara alla förunnat att skaffa sig barn hur som helst. Ganska många människor är dåliga förebilder, direkt olämpliga att fostra kommande generationer, och som ett bevis på det kommer jag helt säkert att få höra hur syyynd det är om mig som inte har några barn minst åtta tusen gånger till innan mina 30-something-år är över. Folk är helt enkelt, många gånger, inte riktigt jävla kloka.