Jag kom nyss hem från en månadslång resa i Australien och på Nya Zeeland.

Har en miljard upplevelser och nya intryck nedtecknade i dagboken och fastetsade i själens lyckligaste av innersta rum, och lär berätta anekdoter från allt roadtripande, vandrande och ridhajkande i decennier framöver, men här i bloggen nöjer jag mig för tillfället med att meddela att jag är hemma igen.
Och att jag är brun.
Och utvilad. Inte det minsta jetlaggad eftersom vi unnade oss lyxen att flyga First Class både dit och hem, kunde sova gott under större delen av resan. (Det är en stor skillnad mot alla gånger jag liftar med billiga anställningsförmånsbiljetter och tacksam sitter standbyinklämd på en överbliven plats avsedd för extra besättningsmedlemmar, står upp större delen av flighten för att inte vara i vägen mer än nödvändigt.)

Vill också gärna stolt berätta att jag har klivit och klängt hela vägen upp till en glaciär, hört den röra sig, och träffat en livs levande koala.

Det var verkligen en fantastisk resa som jag känner stor tacksamhet över att ha haft möjligheten att göra.

Nu är jag nylandad hemma och peppad som fan på att komma igång med vardagen igen, med allt vad det innebär.