Jag tycker att det ser så korkat ut när någon envisas med att skriva ”en” i stället för ”man” som personligt pronomen.

Lantlig dialekt i all ära, det kan vara lite charmigt i talspråk, men i text bör man enligt undertecknad vän av ordning hålla sig till reglerna.

En del (kvinnor) hävdar att de (kvinnor) vägrar att använda ordet man när de talar om sig själva av jämställdhetsskäl, men i så fall känns det som om man (av båda könen) skulle kunna hitta på något bättre sätt att jobba för det än att förfula språket och framstå som outbildade skogsdårar.

Man kan till exempel rösta rött, säga ifrån när män (och kvinnor för den delen) roffar åt sig för mycket utrymme på felaktiga grunder och undvika att tala ned till andra kvinnor.

 

Här går man!