”Det är bra om man blir röd i ansiktet när man springer, då fungerar syresättningen som den ska” sa en tränare jag hade privilegiet att träna med under min småländska uppväxt. (Det var inte en sådan där ball utbildad coach trejjner med statistiksnack och sådant, som jag i hemlighet och okunskap hett önskade mig, utan en varm föreningslivsentusiast med många genomförda hobbynivå-maraton på sitt cv och den goda vanan att ta med sig kokosbollar att bjuda på efter träningen.)

Och om det stämmer får jag verkligen vara nöjd med min look efter dagens 50 minuter i Hagaparken.

Syresättningen funkar fint!

(Och jag bestämde mig för att inte kolla kilometerhastigheten, bara pulsen och hur många aktiva kcal applewatchen rapporterar. För att få vara nöjd med den behagliga stunden av egentid och kroppsligt och själsligt lugn, liksom.)