Under hela min uppväxt köpte mina föräldrar båda kvällstidningarna varje dag.

Jag läste dem och morgontidningen som vi prenumererade på som en hänga-i-köket-innan-middagen-rutin från förskoleåldern och framåt, och mina tydligaste minnen av stora nyhetshändelser under 80- och 90-talet är i de allra flesta fall tätt förknippade med enskilda rubriker och foton.

Dramatiska uppslag som visade en av Estonias livbåtar, en planritning över diskoteksbrandslokalen och en svartvit avbildning av svampmolnet i Stilla havet när Chirac provsprängde formade min bild av omvärlden, tillsammans med kvällens Aktuellt på SVT och de politiska diskussionerna runt middagsbordet (vårt hem var ofta en mötesplats för intellektuella arbetare med medelklassambitioner), och det händer att jag häpnar över den bristande allmänbildning jämnåriga (och människor i andra åldrar) visar prov på när de knappt känner till namnet på före detta ministrar, eller något om diverse kupper och naturkatastrofer som har utspelat sig de senaste decennierna, innan jag påminner mig att en del växte upp på ett annat sätt.

Deras intresse för vad som händer i världen varken väcktes eller stimulerades av tillgång till nyheter, och möjligen har de aldrig upplevt den där kittlande nyfikenheten som får en att bläddra med ivriga fingrar fram till sin favoritreporters känsloladdade text om läget långt bortom ens egen vardag.

Det är synd om dem.

Numera läser jag bara morgontidningen (DN) i pappersform, och ibland den där gratis lokaltidningen som mest är reklam och som man får i brevlådan med jämna mellanrum.
Övriga nyheter läser jag online, och tyvärr blir det oftast ett ganska lojt scrollande, förbi nöjesartiklarna (DÄR hittar vi mina allmänbildningsluckor, ladies and gentlemen, jag skulle kunna hamna i en tunnelbanevagn full av Sveriges mest kända dokusåpadeltagare, youtubers och musiker under fyrtiofem och inte känna igen en enda), en hastig koll på kultur och debatt, möjligen ett trött öga på någon som RASAR med eller mot något, och sedan hör jag med ena örat när min sambo kollar tevenyheterna (oftast fyrans).

Idag kändes det dock viktigt att följa i mina föräldrars fotspår och lägga både Aftonbladet och Expressen på bandet efter yoghurt, en halv liten vattenmelon och djupfryst middag (jag är gräsänka ikväll), och jag läste allt utom sporten i båda.

Med Lisbeth Palme är det som om en tid går ur tiden.
Sorgligt.