Bär en jacka som min mamma köpte i Istanbul under ett strapatsrikt bilande genom Europa tillsammans med min pappa på 1970-talet.

Det står en aura av äventyr kring den, av försigkommenhet och den goda dagars magi som bara någon som har vett att lägga i en högre växel förmår fånga.

Min ömma men ganska hårdhudade moder skänkte den till mig strax innan jag flyttade hemifrån (sa ”den här har varit med om, må du tro”, varvid min pappa sken upp och hämtade sin jacka från samma tillfälle, tåligt stod ut med avkommornas häckel och hån) och jag har tyvärr använt den sparsamt sedan dess, men den här vintern är den något av en ständig följeslagare.