I en av mina favvos av Tjechov, Måsen, frågar Konstantin Masja ”Varför klär ni er alltid i svart?” 

Hon svarar ”Jag sörjer mitt förlorade liv”, och jag tror att den främsta anledningen till att jag har lagt det på minnet är att jag själv har klätt mig i mörkblått och svart, ibland grått, under större delen av mitt liv. Trivts bäst i det, liksom.

Men plötsligt händer det, som man brukar säga, och i förra veckan köpte jag ett nytt armband HÄR. Har använt det varje dag sedan dess, tillsammans med den religiösa symbol mitt Goodworksbibelord utgör.



I lurarna? Alexander Schulmans sorgliga Glöm mig.