Jag har aldrig drabbats av det som självupptagna skrivkollegor kallar ”skrivkramp”, eller ”writers block”, men det händer att jag får en släng av en brutal textleda som får alla texter som ingen betalar mig för att fullfölja att bli liggande i sina mappar och stökiga anteckningsblock, ostörda samla damm och allmän självkritik.

Det enda som hjälper mot det är att börja igen.

Man kan inte vänta ut textledan, lura den eller använda sig av den, man måste bara ignorera den och dundra på med något nytt, komma igång.

Lyckades med det konststycket, ännu en gång, i förra veckan, och började med ett ganska taffligt stycke i min dagbok. Så var isen bruten, liksom.

Jag sitter under ett kaliforniskt träd i kalifornisk sol och skriver.
Min vackra gravida vän har jobbat natt, sover på förmiddagen, medan jag sitter under trädet på hennes bakgård och solar benen, försöker berätta om Stockholm i november, som så många gånger förr.
Jag tänker på det där uttrycket jag gillar, om att vara på en plats som om någon hällt ut en där, och jag tänker att det är just precis så det är.
Jag har hällt ut mig själv och alla mina ambitioner på en kalifornisk gräsmatta, och där sitter jag nu och försöker samla ihop orden som de kommer.
Börjar lära mig att det alltid är så det måste bli, att man får ta dem som de kommer.
Med en cinnamon raisin bagel och en large lemonade, just idag.
Jag är mitt i en textförhandling och sneglar ständigt på telefonen, det är ingen holdup utan en standoff, beep-beepar först retirerar, sänker värjan, erkänner den andres värde för den egna verksamheten.
Kaliforniska staten hotar med en shutdown, och jag gör allt för att få till en openup i mitt kreativa flöde, väcka den varg som vilar, surar för att jag inte har skänkt den tillräcklig uppmärksamhet på sista tiden.
Att låta texten vila sig i form har som vanligt inte funkat, man måste börja, och man måste fortsätta. Point of no return.
I lurarna byter jag ut Tranströmer mot Tchaikovsky, och i huvudet byter jag ut ”blir inget bra” mot ”det har gått helt okej tidigare”.
Börjar.
Och fortsätter.