Åt brunch med en tjejkompis på Södermalm idag.

Det har blivit mycket Södermalm på sistone, för mat och sång och så där, men i övrigt är det en stadsdel jag knappt har någon relation till.

Jag rotade mig på Kungsholmen och Essingeöarna när jag flyttade till Stockholm som tjugoåring (herregud det är snart femton år sedan), har rört mig ganska mycket i Vasastan och på Östermalm i jobbsammanhang, runt Frescati för studier, men Söder är förbehållet luncher i trakten av Medis ibland, en eller annan promenad åt Fjällgatanhållet till och så ett fåtal häng på Kvarnen i min ungdom.

Bor ju numera i Solna (och trivs nästan ihjäl mig av flera skäl: närheten till Hagaparken och Brunnsviken, min tre minuters promenad till skiftjobbet, en knappt fem minuter lång SL-resa till andra jobbet vid Odenplan, trevliga grannar, mycket boyta för pengarna, världens mysigaste lägenhet, Arlandabussen mer eller mindre utanför porten…), men känner mig ändå som stockholmare, en äkta inflyttad nollåtta med lantisens kvardröjande fascination för storstadslyxen.

Efter brunchen gick jag en promenad hemåt, Folkungagatan, Erstagatan och Fjällgatan ned, över Slussen och genom Gamla Stan.

Nästa lördag anordnar sällskapet Per Anders Fogelströms vänner en stadsvandring med en kunnig guide i Barn av sin stadförfattarens fotspår, men då är jag tyvärr upptagen på annat håll, så jag spejade på geniets gamla bostadshus i min ensamhet, pausade lite på Fogelströmterrassen för att njuta av utsikten.