Välj en sida

Igår på jobbet hamnade jag i samtal med mina kollegor om deras barndoms underhållning med allt vad det innebar av boxningsmatcher i radio, hartsfiol (ja, de är SÅ gamla) och maskinskrivning, och jag skrattade nästan ihjäl mig när de berättade om ”gårdskrig” som ägde rum i Stockholms förorter på sextiotalet mellan barn som hade vässat lansar av nedsågade granstammar. Såg nämligen samtliga kollegor framför mig som långluggade Anderssonskans Kalle-ikoner i äppelknyckarbyxor.

Samlade mig sedan i alla fall, och lyckades få lite jobb uträttat innan jag cyklade i vad som enligt uppgift var 26-gradig värme till Backstugan.
Hann precis in under dess tak innan regn och åska bröt ut, och blev kvar där med ett gäng genuina norrlänningar större delen av eftermiddagen, hade det allmänt trevligt medan ovädret drog förbi.
När jag cyklade hemåt igen tänkte jag som alltid när jag passerar genom SF-grinden och förbi Sjunde inseglet-statyn att det är så otroligt coolt att hela Filmstadenområdet är så välbevarat.
Som en fullt levande relik från en svunnen tid liksom.

Gillar att vistas bland sådana historiska kvarlevor. Det finns mycket att lära av dem.



Två jättegamla bilder på samma plats, en från 1940-någonting och en från i våras.
Tänk att både Ingmar Bergman och självaste Sickan Carlsson struttade omkring längs trottoarerna här med sina respektive megafoner och baskrar, spelade över och dramatiserade minst lika mycket som jag tenderar att göra i vardagslivet, och ändå lyckades bli vuxna och till och med ganska gamla och visa.


(Det finns ett vackert monument till Astrid Lindgrens ära i Filmstaden också, med koppling till Bröderna Lejonhjärta, en av mina favoritsagor.)