Välj en sida

När jag var ute och strövade i stadsmiljö för några veckor sedan (på en tre och en halv mil-dag) flaxade plötsligt vad jag upplevde som en stor rovfågel över mitt huvud, och jag tänkte genast på det där talesättet om sorgens fåglar som bygger bo i någons hår.

Skyndade mig att fotografera den och fråga en fågelkunnig om vad det var för slags fågel.

”En Corvus Corone” blev svaret.

Men i texten jag skrev i min dagbok på kvällen blev kråkan något långt mer dramatiskt.

Ett tecken, på någonting.