Knappt hann jag hämta mig efter gympsykopatens attack, så råkade jag ut för en galen dam i zebramönstrat på Sveavägen.


Egentligen är jag mest förvånad över att hon vågade.

Hur kunde hon veta att jag inte skulle vara lika tokig som hon och slå tillbaka, liksom?

Och hur skulle det ha sett ut i tidningarna, eller på webben, som det ju heter?
”Två kvinnor slogs i samband med att de försökte samsas om en bred, asfalterad cykelväg, i demokratin Sverige, i fredstid. Den ena hade hjälm.”

Bra beslut, och ett lämpligt temperament i Stockholmstrafiken?

(Jag är också lite förvånad över att det inträffade skärrade mig så till den milda grad att jag stavade fel på Facebook. Det händer nästan aldrig.)

Kanske är det värmen som gör folk tokiga.